Den dåliga snöröjningen är sossarnas fel. De stillastående tågen är sossarnas fel. De uteblivna ersättningsbussarna är sossarnas fel. Kort sagt, i alliansens värld är vår havererade infrastruktur alltid sossarnas fel.

Trots snart sju år med oinskränkt makt över hur snöröjning, tågsatsningar och nödvändig infrastruktur ska förvaltas, underhållas och utökas är alliansens standardsvar att skylla på någon annan (sossarna) varje gång den infrastruktur som de själva har det fulla ansvaret för totalhavererar.

Det är i och för sig ett utmärkt sätt att spela oppositionen i händerna genom att alliansen vid varje utfall visar att någon egen politik för infrastruktur, nej det har man inte.

Nu senast är det infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) som i en stor debattartikel i NWT går igenom de punkter som hon ser som tveksamma i sossarnas, och för del delen även miljöpartiets, förslag till infrastruktursatsningar.

Och visst kan man skälla på motståndarna. Men eftersom det faktiskt inte är (S) eller (MP) som sitter vid makten är Sveriges befolkning mer betjänt av att få veta vad Elmsäter-Svärds eget parti hade tänkt göra åt det som inte fungerar.

I en sakfråga har Elmsäter-Svärd rätt. Underhållet av landets infrastruktur var eftersatt redan på socialdemokraternas tid vid makten.

Men det sade hon redan när alliansen tillträdde 2006 och det säger moderaterna ännu snart sju år senare.

Någon gång borde det väl vara dags att agera för framtiden i stället för att klaga på det forna.

Men nej, planer om framtiden finns nu i stället hos oppositionen som haft dessa år på sig att lägga fram förslag efter förslag om vad moderaterna borde göra om de verkligen ville ha en förändring.

Elmsäter-Svärd nöjer sig i sin debattartikel med att undra hur socialdemokraterna ska kunna ha råd med alla dessa stora satsningar på infrastruktur.

Hon visar därmed tydligt att politik i moderat tappning inte är att vilja, någonting alls, faktiskt, åtminstone inte på infrastrukturens område.

Men det finns fler bottnar i denna mörka snötårta.

Förutom framtidssatsningar kostar också det dagliga löpande underhållet pengar. Vi får alltså den dagliga snöröjning som vi betalar för.

En allians som bygger sin politik på sänkta skatter väljer medvetet bort pengar till snöröjning. Det leder till fler olyckor, fler dödsfall och fler förlorade arbetstimmar då folk inte kan ta sig till sina jobb.

Vi måste alltså vara medvetna om att skattesänkarlinjen alltid har en baksida i de neddragningar som blir följden av sänkta skatter.

Förr gick bussförare i Stockholm på rullande scheman med jour, beredda att ge sig ut med sin buss om tåg gick sönder och ersättningstransporter måste sättas in.

I dag finns inga jourförare eller extrabussar.

När tågen stoppas av snön och kylan blir det i stället till att ringa runt till privata bussbolag och undra om de har någon buss att låna ut – helst med förare.

Det är därför tåg ställs in utan plan om vad som ska ske i stället och utan ersättningsbussar. Det är därför folk kan bli stående i en snöhög i 25 graders kyla utan besked, utan hjälp.

Och olyckorna och de förlorade arbetstimmar fortsätter att öka.

Bara den som vill stoppa huvudet i sanden – eller snön – och vägrar se några alternativ kan tycka det är bättre att prata skattesänkningar än att värna ett fungerande dagligt underhåll och nödvändiga framtidssatsningar.

Alla andra borde jämföra alliansens förslag till satsningar på infrastruktur med oppositionens förslag.

Som jämförelse kan nämnas att Kina i julhelgen invigde sin senaste höghastighetsjärnväg, hela 230 mil lång. Under de närmaste sju åren ska nu Kina bygga ytterligare 550 mil höghastighetsjärnväg.

Efter snart sju år vid makten utan några som helst förslag, år som infrastrukturminister Elmsäter-Svärd i stället har använt till klaga på att allt är sossarnas fel och prata om skattesänkningar, så kom i höstas slutligen ett förslag från alliansen. Delar av stambanan mellan Stockholm och Göteborg ska förstärkas!

Men någon hög hastighet blir det sannerligen inte. Alliansen och infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd valde – efter års funderande – att satsa på det gamla vanliga rälsen, de som inte tar annat än svenska tufftuff-tåg.

Oppositionen vill ha höghastighetsjärnväg hela sträckan och i förlängningen också ända ned till Lund.

Socialdemokraterna vill också satsa 4,8 miljarder mer på underhåll.

Det får anses vara ett minimum.