Foto: Paul Hansen

139 anställda sades upp – men strax hyrde Marabou in personal, bland annat några som tidigare varit anställda. Det var upptakten till Maraboufallet, som avslutades med förlikning.

 

Många höll andan i väntan på en dom i Maraboufallet. Särskilt de ­inblandade och deras klubbstyrelse på fabriken. Men ärendet slutade i förlikning. Och det var förbundsstyrelsens beslut, inte medlemmarnas.

Klubben och flera av de drabbade som hade kämpat i sju år för att få fallet prövat i domstol kände sig överkörda av det egna förbundet.

– Medlemmarna kände att vi förde kampen lokalt, men sedan hände något centralt som vi inte hade efterfrågat, och som vi inte kunde stå för.

Det säger Berit Starkenberg, klubbordförande på chokladfabriken i Upplands Väsby, där Maraboufallet utspelade sig. Konflikten stod mellan Livs, som representerade de anställda, och dåvarande ägaren Kraft Foods.

En väldigt kort sammanfattning: Hösten 2004 sades 139 anställda upp från chokladfabriken. Två veckor efter deras sista arbetsdag hyrde företaget in folk, däribland flera som tidigare varit anställda. Enligt facket valde och vrakade arbetsgivaren fritt när man tog in folk, och struntade i att det fanns uppsagda med återanställningsrätt. Livs ansåg att sättet bröt mot lagen om anställningsskydd (las) och stämde Kraft Foods på 75 miljoner.

Arbetsmarknaden höll andan. Dåvarande arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin pratade om lagändring, men ville vänta in ett avgörande i fallet.

Det tog närmare sju år innan konflikten 2011 nådde ett slut. Ett slut som innebar att parterna förlikades och en hemlig klumpsumma betalades ut till de drabbade. Någon lagändring blev det aldrig.

Berit Starkenberg var den som tog fram allt underlag till juristerna. Hon, hela klubbstyrelsen och flertalet inblandade hade velat att fallet prövades.

– Grovt kan man säga att åtmin­stone en tredjedel var väldigt missnöjda. Vi ville få upprättelse. Men framför allt ville vi veta: Får man verkligen göra så här?

Enligt Gerald Lindberg, Livs andre ordförande, var förlikning ändå en bättre lösning.

– I praktiken drabbades ingen. Alla fick kompensation. Det är bätt­re att göra upp än att springa till domstol där vi inte ens vet om medlemmarna får kompensation.

Att fallet var principiellt viktigt tycker även han. Men Livs och flera andra LO-förbund hade under avtalsrörelsen 2010 fått in skrivningar i kollektivavtalen som skulle begränsa arbetsgivarens möjligheter att göra på ett liknande sätt igen.

– En dom hade kunnat komma fram till att det är tillåtet att göra så här. Den risken måste man överväga. Vi fick in frågan i avtalet och fick en bra förlikning. Ur medlemssynpunkt är det viktigare än att springa in i väggen.

Berit Starkenberg säger att hon har full förståelse för att förhandlingar är ett spel, ge och ta, och så vidare. Men klubbstyrelsen borde åtmin­stone ha blivit informerad, anser hon.

– Förbundet körde helt över oss. De inblandade hade aldrig någon möjlighet att tacka ja eller nej till pengarna. Det här har skapat en djup förtroendekris.

Enligt Gerald Lindberg var personer från klubbstyrelsen inblandade i förlikningen. Vem eller vilka får vi inte veta.

– Det är inte offentligt. Men själv­klart går vi inte till medlemsomröst­ning huruvida vi ska förlika eller inte. Ytterst är det ett beslut som förbundsstyrelsen tar.

Enligt Berit Starkenberg var dock hela klubbstyrelsen enig om att vilja driva fallet till domstol.
– Vi fick klä skott för ett beslut vi inte fattat. Det får man göra ibland. Men det blev oerhört märkligt när vi inte kunde stå bakom uppgörelsen.

Så även om många fackliga jurister säger att det är medlemmen som avgör vilken väg man vill gå i en tvist, så ligger det slutgiltiga avgörande hos den fackliga ledningen centralt.

– Det är de avtalsslutande parterna som ska tolka avtalet även om jag som enskild, eller organisation på lägre nivå, tycker att det är helt fel, säger Birgitta Nyström, professor i arbetsrätt vid Lunds universitet.

I dag har chokladfabriken cirka 210 fastanställda, och i snitt runt 40 inhyrda i veckan. Några av dem som var en del av Maraboufallet är i dag anställda, och 10 till 15 är inhyrda. Enligt klubbordförande Berit Starkenberg har man inte behövt pröva den nya skrivelsen i avtalet än.