Foto: Tomas Oneborg

Vart är vi på väg?

Foto: Tomas Oneborg

Sommarens tal är hållna, riksdagen har öppnat, regeringen har ­förklarat sig och höstbudgeten är lagd. Stefan Löfven pratar näringspolitik och ­Fredrik Reinfeldt om nattarbetare. A-kassan splittrar alliansen. Vinster i välfärden bidrar till en rödgrön röra.

Vart är vi på väg?

Från en sluten gjutjärnsgryta till en sil som läcker redan i augusti.

Eller läcker, det är att överdramatisera. Sedan alliansen tog över för sex år sedan har silen blivit ­Metoden:

Likt en rysk docka plockas delar ur höstbudgeten fram redan under sensommaren. Och på så sätt dominerar regeringens förslag debatten under denna viktiga politiska nystartsmånad.

Det är halvtid för regeringen Reinfeldt. Och från att främst ha ägnat sig åt mantrat stabila statsfinanser börjar det nu småputtra i den inrikespolitiska grytan. Ju närmare valet, ju mer måste de allierade balansera mellan enighet och partipolitiska profilfrågor. De är alla beroende av varandras framgång.

I höstbudgeten fick de mindre lirarna fram några hjärtefrågor. Annie Lööf fick Ost­länken. Göran Hägglund en liten skatte­sänkning för pensionärer. Och så fick Jan Björklund göra om gymnasieskolan ytter­ligare, genom förslaget om ett ettårigt ­gymnasieprogram utan teoretiska ämnen.

På övriga sidor alienerar sig Åsa Romson från Moderaterna, men står fast vid att Miljöpartiet är ett tredje alternativ bortom höger och vänster. Jimmie Åkesson pratar om det mesta men allt bottnar i en och samma fråga – den så kallade massinvandringen. Jonas Sjöstedt talar mot vinstuttag i välfärden och för begränsningar av bemanningsföretag. I LO-borgen mumlar man att Jonas Sjöstedts sommartal borde hållits av Stefan Löfven.

Samtidigt har Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt lyft samma frågor under sommaren. Det har handlat mycket om medicinsk forskning och infrastruktur. Retoriskt blir det aningen snurrigt. Fredrik Reinfeldt har talat om de nya ­Moderaternas arbetande hjältar; natt­skiftens undersköterskor, ­väktare, bagare. Medan Stefan Löfven ­fokuserat på att underlätta för arbetsgivare och påpekat att näringslivet minsann inte är något sär­intresse (vilket Reinfeldt sagt).

– Det har varit något av en paradox. Reinfeldt vill framställa M som ett parti för alla för att bredda väljarbasen. Medan Löfven vill visa mittenväljarna att det inte är farligt att rösta på S, säger Anders Morin som ansvarar för välfärdspolitik på Svenskt Näringsliv.

Moderaterna vill inte lukta överklass, eller klass överhuvudtaget. Social­demokraterna vill inte förknippas med grå betong. Ljust och fräscht är parollen.

Kan inte M och S bara gå ihop?

– Det får tas för ett skämt som vore väldigt olyckligt för demokratin. Men visst, det är trångt i mitten, fortsätter Anders Morin.

Kristina Mårtensson, som ansvarar för den politiska planeringen på LO:s ledningskansli, anser att partiledarna främst skiljer sig åt i frågan om arbetslösheten. Enligt henne tar Stefan Löfven ett ”helhetsgrepp på ett strukturellt problem” medan Fredrik Reinfeldt ”duttar”. Men de tydligaste skiljelinjerna mellan blocken är hon och Anders Morin är annars överens om: utbildning och sjukförsäkringen.

– Vänsterblocket anser att alla utbildningar ska ge högskolebehörighet. Medan borgerliga inte tycker att det är hela världen om yrkesutbildningar inte leder till högskola utan till arbete, säger Anders Morin.

– Utvecklade länder strävar mot en högre utbildningsnivå hos befolkningen så att människor klarar omställningar genom hela arbetslivet. Man måste kunna läsa, skriva och räkna för att fungera som samhällsmedborgare. Resultaten från grundskolan i dag är otroligt oroväckande för våra grupper, säger Kristina Mårtensson.

Just förslaget om en ettårig gymnasieutbildning imponerar inte på någon av dem.

– Det handlar om att rädda statistiken. Sänk nivån så går fler igenom, säger Kristina Mårtensson.

– Det finns en risk att utbildningarna blir för grunda, säger Anders Morin.

Och så sjukförsäkringen. Svårt sjuka människor – som dessutom blev utförsäkrade och i stället, i arbetslinjens namn, skulle ut på marknaden – var nära att fälla de borgerliga förra valet. Det är ingen högoddsare att Moderaterna från och med nu vill undvika frågan. Och andra driva den, även om ingen direkt sitter inne på Lösningen.

Nyligen stod det klart att social­försäkringsutredningens deadline skjuts upp i två år, till efter valet. I utredningen jäser en annan surdeg som inte bara är en skiljelinje mellan blocken, utan även splittrar alliansen. Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna är för en obligatorisk a-kassa medan Moderaterna vill vänta in utredningen.

– Det här är ett sätt att skjuta frågan från valet, säger Kristina Mårtensson.

Vinster i välfärden är en fråga som splittrar oppositionen. Anders Morin ser dock inga större skillnader mellan regeringen och Socialdemokraterna.

– Det jag har hört från Stefan Löfven tyder på att han förstår att det är viktigt att företag har rimliga villkor och att folk vill ha valfrihet även i välfärden.

Kristina Mårtensson håller inte med. Hon tycker inte att S är splittrat i frågan, utan snarare att splittringen ligger mellan höger och vänster.

– Det råder stor samsyn inom vänstern om att dagens driftsformer och regleringen av dem är ett problem som måste lösas. Vi får se vad det slutgiltiga förslaget blir.

Att Jonas Sjöstedt hårdnischat sig på förbud mot vinstuttag i välfärden och andra fackliga frågor tror ingen av dem spelar någon större roll inför valet.

– Det verkar inte ske någon flykt dit. Socialdemokraternas opinionssiffror är fortsatt höga. Så man verkar ändå klara den diskussionen bra, säger Anders Morin.