Foto: Tomas Ohlsson

Jonas Nordling, Journalistförbundets ordförande, vad har ni för ansvar när era medlemmar hamnar i fängelse?

– Vi har inget arbetsgivaransvar, däremot ett ansvar för hela yrkeskåren eftersom vi är den enda organisation som företräder Sveriges journalister som kollektiv.

Vad har ni gjort för Johan Persson och Martin Schibbye?

– Inledningsvis var vi tvungna att arbeta för ett erkännande, eftersom svenska regeringen vägrade erkänna att de var där på ett journalistiskt uppdrag. Det var en väldigt viktig del av vårt arbete. Det tog ända fram till december innan regeringen uttalade det offentligt.

Vad fick de för stöd i övrigt?

– De hade inga anställningar och jobbade som frilans, vilket innebär att de är ekonomiskt sårbara på ett helt annat sätt än en anställd. Vi startade därför en insamling för att bekosta advokater och resorna som deras anhöriga gjorde.

Har ni någon beredskap när medlemmar hamnar i fängelse?

– Det sker tackochlov inte så ofta, men när det gör det ligger vi i hela tiden för att de inte ska bli bortglömda av regeringen och UD. Vi har också en reseförsäkring som gäller områden som UD avråder från att åka till och som därför inte täcks av andra försäkringar.

Tycker du att vi journalister anpassat oss till den tysta diplomatin, legat lågt när det gäller etiopiska regeringens brott?

– Jag vet inte, men min erfarenhet är om vi inte uppmärksammar brotten mot yttrandefriheten och sätter tryck på UD så jobbar de ännu långsammare. UD framställer det som framgång trots att det har tagit 14 månader att få Johan och Martin fria. I efterhand kommer det att ifrågasättas om man inte kunde agera annorlunda, i alla fall fram till domen.

Reportrar utan gränsers och Journalistförbundets insamling för Martin och Johans omkostnader har gett 1,7 miljoner kronor. Pengarna har bekostat deras försvarsadvokater samt resor till Etiopien som deras anhöriga gjort.