Finansminister Anders Borg agerar helt rätt när han i dag ger  introduktionsavtalen sin välsignelse.

När generella bidrag, som sänkt arbetsgivaravgift för de arbetsgivare som anställer ungdomar inte fungerar krävs nämligen nya reformförslag.
Bort med det som inte fungerar och in med det nya.
Riktigt så långt går inte Anders Borg, men han är ändå positiv till att avsätta statligt stöd åt den typ av introdutionsavtal som några LO-fack redan har slutit.
Och visst är avtalen ett bra sätt att skaffa yrkeserfarenhet och att varva utbildning med arbete.
Men det finns tyvärr många invändningar.
Utan att förta det positiva i att Anders borg nu öppnar för statliga ekonomiska bidrag till dessa avtal finns stötestenar.
Den främsta är naturligtvis farhågan att utbildningsdelen inte kommer att handla så mycket om utbildning som att sänka lönen för det arbete som utförs.
I de avtal som slutits ska utbildning stå för cirka 25 procent av anställningstiden. Arbetsgivaren betalar alltså för 75 procents arbete.
Om staten helt eller delvis betalar de överskjutande 25 procenten utan att nogsamt kräva att dessa extra timmar måste bestå av utbildning och inte ytterligare arbete så blir det statliga stödet endast ännu en subvention till arbetsgivaren.
Och generellt subventionerade anställningar har vi som sagt sett vara en misslyckad väg till fler jobb för ungdomar.
En annan invändning är att introduktionsavtal inte passar för alla yrkesområden eller för alla ungdomar.
De ungdomar som främst misslyckas med att skaffa jobb är de som inte har gymnasiekompetens.
Och det botar man inte med avtal om yrkesintroduktion i den form som hittills har slutits. Här behövs  i stället ordentliga satsningar på gymnasieskolan.
Men som sagt. Att tänka nytt är bra då det gamla inte fungerar. Ännu bättre skulle vara om Anders Borg lovar att slopa den nedsatta och verkningslösa arbetsgivaravgiften för unga.