Höger, vänster eller ungefär i mitten? Frågan gäller Sverigedemokraternas placering på den politiska skalan. Svenska folkets svar blev ”ungefär i mitten” enligt en undersökning som Skop gjort för Riksbankens jubileumsfond.

Hittills har Sverigedemokraterna (SD) uppfattats som ett parti långt till höger, främst beroende på dess rötter i nynazistiska rörelser. Men Skops undersökning, som presenteras i en ny bok från Riksbankens jubileumsfond, visar att svenska folket uppfattar SD som ett parti i den politiska mitten.

En möjlig förklaring kan vara att partiets historia och uttalade motvilja mot invandringen inte finns med i den fråga som ställdes till väljarna.

Så här löd Skops fråga till ett urval på 1 000 personer:

”Om man ser till Sverigedemokraternas samlade politik – alltså sådant som rör exempelvis vård, omsorg och skola, skatter och bidrag, miljö och kultur – skulle du då säga att partiet ligger till vänster, till höger eller ungefär i mitten av den politiska skalan?”.

Det vanligaste svaret blev ”ungefär i mitten”. Att inte mindre än 13 procent av de svarande placerar dessutom SD till vänster och en så hög andel som 36 procent sätter partiet i mitten kan förklara varför väljare kan gå från ett rödgrönt parti direkt till Sverigedemokraterna, menar författarna till boken.

Största andelen som placerar SD till vänster finns bland just sverigedemokrater (21 procent). Men även bland allianssympatisörer ligger andelen så högt som 14 procent och bland de rödgröna 11 procent, med små skillnader mellan partierna. Även när partiets egna sympatisörer räknats bort betyder det alltså att var åttonde svensk ser SD som ett parti till vänster om mitten.

Att placera SD till höger är vanligast bland vänsterpartister och miljöpartister, där omkring 60 procent betecknar SD som ett parti till höger. Bland socialdemokrater och borgerliga väljare är det dock enbart en minoritet, omkring 40 procent, som ser SD som ett parti till höger om mitten.

Ytterligare en förklaring till det oväntade undersökningsresultatet är enligt författarna att SD och de flesta andra populistiska partier i Norden säger sig stå för en ekonomisk mittenpolitik – välfärd och social reformpolitik (för den ”inhemska” befolkningen), en reglerad marknad och en omfördelande skattepolitik.

Numera räcker det inte med endast en politisk skala (vänster–höger), det krävs ytterligare en: liberal–auktoritär, poängteras det i boken. Ett auktoritärt parti befinner sig visserligen oftast till höger om mitten, men inte alltid. Exempel på ett par populistiska partier som hamnar strax till vänster om mitten är Sannfinländarna och Sverigedemokraterna.

En slutsats enligt boken är att SD gynnas av att partiet uppfattas ligga i den politiska mitten. Dels kan det kännas lättare för väljare att gå till ett parti i mitten än till ett extremparti, dels är det ju endast i mitten som ett politiskt parti kan uppnå en inflytelserik vågmästarposition.
Den nya boken heter just ”Tungan på vågen: Vågmästare och balanspartier”.