7 000 kronor tjänade en genomsnittlig damallsvensk spelare 2010 (inklusive bonus). Motsvarande siffra på herrsidan är 57 000. Det förklarar kvinnornas lägre fackanslutning, anser Spelarförening­ens general­sekreterare Magnus Erlingmark – det är färre som lever på fotbollen.

Foto: Björn Larsson Rosvall

Färre kvinnor än män lever på fotbollen, berättar Spelarförening­ens general­sekreterare Magnus Erlingmark.

 

Spelarfacket går mot strömmen och växer. Viktiga frågor är arbetsskadeförsäkringen och pensioner. Och kvinnor tjänar 50 000 mindre än männen – i månaden.

Avtalsrörelsen 2012 har inneburit en lång rad varsel om konflikt, men ytterst få har hittills blivit verklighet. Arbetsfreden har tryggats på område efter område utan väpnad kamp.

Men inom elitfotbollen finns fortfarande ett akut konflikthot. Spelarna i herrallsvenskan, superettan och dam­allsvenskan har tröttnat på att vänta – och hotar nu med spelarstrejk.

Parterna på det här området är spelarnas fackliga organisation, Spelarföreningen med generalsekreterare Magnus Erlingmark i spetsen, och Svensk Elitfotboll som företräder klubbarna.

– Vi är inte överens, säger Magnus Erlingmark. Jag hoppas vi hittar en uppgörelse utan konflikt. Men det är inte säkert.

Just ersättning vid arbetsskada är en speciell situation för fotbollsspelare som lever farligt i sitt jobb. Det är inte direkt ovanligt att ett korsband slits av, och det leder kanske till nio månaders frånvaro från matchspel.

– I det läget krävs en arbetsskadeförsäkring som tryggar spelarnas inkomst till 100 procent. Att få ersättning enligt Försäkringskassans regler räcker inte. Det krävs ett mycket bättre skydd, säger Magnus Erlingmark.

Diskussionen är också intensiv när det gäller avtalspension. På arbetsmarknaden som helhet tjänar tjänstemän in avtalspension från 25 års ålder. Men för professionella fotbollsspelare saknas en uppgörelse om avtalspension. Möjligen har en och annan löst sitt pensionssparande på egen hand.

Men för merparten sker inga inbetalningar. Det innebär att spelarna har förlorat en dryg miljon kronor vid pensioneringen, jämfört med andra tjänstemän.

– I dag är det få spelare som tänker på avtalspension och vad det betyder i framtiden. Men vi vill skapa en medvetenhet om att yrkeslivet är avsevärt längre än fotbollslivet, säger Magnus Erlingmark.

Därför försöker Spelarföreningen också forma och etablera utbildningsalternativ för dagens aktiva. Förebilden är i allt väsentligt dansk.

Den danska motsvarigheten till Spelarföreningen arbetar nära universitetet i Ålborg och erbjuder olika typer av utbildningar.

– De har kommit längre än vi, men också här hemma försöker vi hitta attraktiva utbildningsvägar för de aktiva, säger Magnus Erlingmark.

Hittills har studieintresset inte varit överväldigande även om det finns flera som försöker kombinera en utbildning med elitfotbollen.

– Det är svårt att förklara varför det tar emot. Men rekryteringen till fotbollen är säkert en förklaring. Många av fotbollsspelarna kommer från hem där studietraditionen inte är så utpräglad och det påverkar deras val, säger han.

Spelarföreningen har under senare år etablerat sig som en viktig aktör och företrädare för allt fler spelare. Intresset för att vara med är mycket stort. 85 procent av allsvenskans herrar är med och cirka 70 procent av spelarna i superettan, enligt Spelarföreningens statistik.

– Anslutningen är lägre bland dam­allsvenskans spelare, men det förklaras främst av att vi än så länge inte bearbetat de aktiva på samma sätt, och att betydligt färre spelare lever på sin fotboll där. Lönerna är nämligen avsevärt lägre än på herrsidan, säger Magnus Erlingmark.

Avgiften till spelarfacket är 2 000 kronor om året och då ingår hemförsäkring. Det betyder att medlemskapet i Spelarföreningen i princip är gratis eftersom en vanlig hemförsäkring ofta kostar runt 2 000 kronor om året.

I superettan betalar spelarna 1 500 kronor om året i medlemsavgift och damallsvenskans spelare betalar 500 kronor om året, men då ingår inte någon hemförsäkring i priset.

Det är dock inte medlemsavgifterna som får verksamheten att gå runt. Finansieringen sker via den internationella spelarorganisationen, FIF Pro, och är ett finurligt system.

Alla fotbollsspel för datorer eller tv som innehåller riktiga fotbollsspelares namn har köpt rätten till namnen från FIF Pro. Den ersättningen rinner sedan ner igenom systemet, till i det här fallet den svenska Spelarföreningen.

Speltokiga ungdomar världen över är därför fackets största och viktigaste sponsor.

– Runt 70 procent av vår budget utgörs av ersättning från det, säger Magnus Erlingmark.

Fakta

Så förlorar spelarna

Fotbollsspelarnas löner är individuella och regleras i de enskilda spelarkontrakten. Övriga villkor regleras i kollektivavtalet, som dock inte innehåller någon uppgörelse om avtalspension. Därför kan spelarna mista en dryg miljon jämfört med andra tjänstemän:

En fotbollskarriär avslutas oftast runt 35 års ålder. Det betyder att spelaren förlorar pensionsinbetalningar mellan 25 och 35 års ålder jämfört med andra anställda, tio års inbetalningar och tio års förräntning av kapitalet.

En årlig avsättning till avtalspension för en lön på 45 000 kronor i månaden (snittlön för en allsvensk spelare, bonus oräknad) innebär en rak premie på 4,5 procent på lönen upp till 34 125 kronor i månaden. På lönedelarna över den delen sker en avsättning på 30 procent.

Spelarna förlorar alltså en årlig inbetalning på 60 000 kronor. Under tio aktiva år blir det 600 000 kronor som ”fattas”. Med rimlig avkastning fram till pensionsåldern motsvarar det mer än en miljon kronor vid pensioneringen.