Foto: Adam Ihse

– Det fanns en större förståelse bland oss arbetare första gången jag blev varslad. 2009 rasade det verkligen i fabriken. Den förståelsen finns inte i dag. Nu har vi fullt upp att göra, berättar Katarina Wallgren.

 

Den 24 september köpte Katarina Wallgren och hennes sambo Daniel hus. En månad senare kom beskedet att hennes jobb är i fara.

Hon riskerar att åka ut från Volvo Lastvagnar för andra gången.

Första gången var i mars 2009. Då var hon en av de fast anställda som sades upp först. Det kom mer. Så småningom blev även Daniel arbetslös.

Då flyttade de ihop – två vuxna och fyra barn i en trea på 69 kvadratmeter. Två barn i varje sovrum. De vuxna sov i vardagsrummet.

– Nu har vi äntligen fått ett eget sovrum. Det är underbart, tycker hon.

Huset ligger i Partille och mäter 280 kvadratmeter. De har fått fyra gånger större yta att röra sig på och barnen har egna rum. Det kostade 2,9 miljoner, men då hade de sålt lägenheten med vinst och kunde stoppa in pengarna i huset.

– Vi har lite marginaler. Vi vet vad det innebär att vara arbetslös. Därför var vi noga med att tala om för banken att vi ska klara räntorna på lånen även om en av oss blir arbetslös eller långtidssjuk, berättar Katarina Wallgren.

Hennes sambo blev återanställd efter nio månader. Därför slipper de trängas. Tack vare att han har fast jobb kunde de gå till banken och låna pengar.

– Ett fast jobb är jätteviktigt, annars är det omöjligt att få ett bolån.

Katarina har jobbat i butik, på dagis och med städning. Slumpen gjorde att hon hamnade på Volvo. Hon var trött på sitt städjobb på halvtid och gick till Arbetsförmedlingen, som erbjöd två månaders utbildning till montör.

Direkt efteråt fick hon jobb på Volvo. Först ett halvår på visstid, sedan fast jobb i september 2007. Det verkade tryggt och säkert. Och välbetalt jämfört med vad hon var van vid.

– Jag tänkte att nu är jag anställd på Volvo. Nu kan ingenting hända.

Och herregud, vilken chock när jag sedan fick lönen. Jag hade aldrig sett så stora siffror på ett lönebesked.

Hon hann vara fast anställd i ett och ett halvt år. Sedan gick hon arbetslös lika länge. Hon hade ett semestervikariat på Swedish Match och gick en ettårig utbildning till lastbilsmekaniker som Arbetsförmedlingen erbjöd.

Den 6 oktober 2010 kom hon tillbaka till Volvo som visstidsanställd i ett halvår med sin gamla lön, 26 000 kronor. Anställningen har förlängts två gånger och hon började tro på fast jobb.

Till den 25 oktober. Då kom beskedet att 250 av 370 visstidsanställda ska bort den 1 februari nästa år. Nu väntar de på besked om vilka det blir.

– Ovissheten är det jobbigaste. Väntan tär på en. Det är bättre att få ett besked, anser Katarina Wallgren.

Hon är 32 år. Om hon åker ut kan hon få glädje av utbildningen till lastbilsmekaniker. Hon har redan börjat söka jobb.

– Jag tänker inte börja på Volvo en tredje gång. Om jag får gå nu kommer jag inte tillbaka.

Kollektivavtalets omställningsförsäkring gäller inte visstidsanställda som får sluta, inte heller lagen om anställningsskydd. AB Volvo förlänger inte kontrakten. Därmed är det fritt fram för företaget att handplocka dem som får vara kvar.

– Men vi förhandlar ändå. Vi försöker prata med företaget och hitta den bästa lösningen. Vi har ingen som helst förhandlingsposition enligt las, men det här är en större förändring och därmed förhandlar vi, säger Mikael Sällström, verkstadsklubbens ordförande.