Mina vinodlande grannar plockar in årets druvskörd. Det innebär ovanligt mycket liv i denna lilla by, där de flesta jobbar inne i stan. Här finns också en skola. Och ett litet matställe nere vid torget.

Det är vi glada över. Kaféet har varit på väg att slå igen flera gånger.

Men än så länge går det att få en dagens. Och gubbarna och tanterna kan fortsätta att spela kort över ett glas öl på söndagseftermiddagarna.

I tiotusentals andra samhällen förvandlas brasserier till bostäder. Och byarna blir till sovstäder, där folk tar bilen för att ägna sig åt socialt umgänge på annat håll.

Ur den synvinkeln kan man ju tycka att det är bra att krogägarna fick extra skjuts i ryggen i form av sänkt restaurangmoms för två år sedan.

Jag känner också några som bedyrar att de knappt hade klarat livhanken om inte regeringen hade drivit igenom sänkningen. Jodå. Jag tror dem.

Däremot kan man nog tillåta sig att vara skeptisk till en studie som en arbetsgivarorganisation nyligen publicerade. Där kan man läsa att 100 000-tals jobb räddades eller skapades bara under det första året.

Och att franska staten tjänar 20 miljarder kronor årligen på den låga momsen(!).

Ja, enligt resonemanget att detta är en sådan jättekick för branschen, att hjulen rullar av bara attan och skvätter ut nya skatteinkomster.

Kritikerna påstår tvärtom att den sänkta momsen kostar oss alla omkring 30 miljarder kronor varje år.

Franska riksrevisionsverket har sagt att priset är högt i förhållande till ett magert utslag, både när det gäller sysselsättning och sänkta krogpriser.

Och när man kommer till frågan om vad detta har betytt för personalen skjuter mina tvivel i höjden.

En ungdom i bekantskapskretsen är nyutbildad kock. Hennes beskrivningar av sina första steg in i de berömda franska köken får mig att häpna.

Alla vet ju att det är ”tufft”. Men jag hade ändå inte föreställt mig att stjärnkrogar tvingar sina anställda att varje vecka skriva under ett papper på att de har jobbat 39 timmar, fast det egentligen var minst 55.

Inte heller att ett chict brasserie i ett av Paris dyraste kvarter betalar 13 000 kronor (före skatt) i månaden för en arbetsvecka på 60 timmar. Etcetera …

Nej, sådana här generella gåvor till en hel bransch ger knappast generellt goda konsekvenser. Såvida man inte samtidigt inför sträng kontroll över vart pengarna tar vägen.

Det gjorde man inte vid sänkningen av restaurangmomsen. I alla fall inte här i Frankrike.

Anna Trenning-Himmelsbach
Frankrike