Det finns en möjlighet att IF Metall ändrar sig och ställer sig bakom LO-samordningen. Det hände 2007.

Inför avtalsrörelsen 2007 blossade den första stora diskussionen om jämställdhetspotten upp. IF Metalls ordförande reserverade sig mot potten i LO-styrelsen, men ändrade sig senare och ställde sig bakom samordningen. Även inför förra avtalsrörelsen hade IF Metall invändningar mot jämställdhetspottens utformning och ställde sig ändå bakom den.

I båda fall har värdet och styrkan i LO-samordningen varit avgörande argument.

Nu säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä:

– Visst finns det en teoretisk möjlighet att vi ändrar oss, eftersom både avtalsrådet och förbundsstyrelsen ska ta ställning, men jag kommer att ha svårt att argumentera för något sådant. Man kan inte köra över minoriteter hur länge som helst. Nu är det dags att de andra lyssnar på oss och våra medlemmar som haft en dålig löneutveckling de senaste åren.

I den andra vågskålen finns även denna gång styrkan i en samordnad avtalsrörelse för LO-förbunden, anser IF Metalls avtalssekreterare.

Veli-Pekka Säikkälä säger att inget av fackförbunden tjänar på splittringen och det är arbetsgivarna som sitter och gnuggar händerna nu.

Han tycker att det är de andra förbunden som inte följt beslutet från LO:s representantskap och han pekar särskilt på att representantskapet avvisade ett förslag om att ta bort att jämställdhetspotten ska bygga på en tredjedel av av dem som finns på lågavlönade avtalsområden.

– Jag är besviken på hanteringen. Det finns ingen respekt för fattade beslut.

Till slut var skillnaderna inte så stora. Industrifacken kunde tänka sig en jämställdhetspott på 60 kronor per månad och anställd medan de andra LO-förbunden ville har 100 kronor. Beslutet blev en extra pott på 100 kr till avtalsområden med en genomsnittslön under 22 400 kronor.

Veli-Pekka Säikkälä pekar på att en fjärdedel av IF Metalls medlemmar ligger under 22 400 kronor. Därför behövs det lönepåslag som höjer deras löner ordenligt. LO-samordningen kräver 3.5 procent eller lägst 860 kronor medan industrifacken vill ha 3,7 procent eller lägst 910 kronor.

LO-samordningen och Facken inom industrin göra olika bedömningar av vad buden är värda. LO-samordningen anser att båda kräver 4,1 procent. Veli-Pekka Säikkkälä säger att industrifacken egentligen har lönekrav på sammanlagt 3,75 procent medan LO-kraven kostar 4,1 procent.

Om splittringen kvarstår kommer IF Metall och de andra LO-facken i industrin inte vara knutna till något i samordningen. Och det innebär att de inte har bundit sig till krav om begränsning av visstidsanställningarna. Inte heller kommer de att ha förbundit sig att backa upp de andra LO-förbunden i deras strävan att få igenom plattformens krav.

Veli-Pekka Säikkälä utesluter dock inte att sympatiåtgärder och han säger.

– Vi kommer på en del av våra avtalsområden kräva begränsningar av visstidsanställningarna och det finns inget som säger att vi inte kan ställa upp på sympatiåtgärder med till exempel Kommunal i vinter.