Gustav Fridolin

En spoling från Skåne som snart ska springa till posten och stolt hämta ut sitt examensbevis. Så beskriver han sig själv, Gustav Fridolin. Nu ger han sig in i den politiska hetluften igen, en värld han tidigare sagt sig vara färdig med.

– Politiken får absolut inte bli ett livsuppdrag. Det håller jag starkt fast vid. Men när jag ser hur samhällsutvecklingen ser ut känns det fel att inte ge sig in igen och påverka. Samtidigt som vi fortfarande betalar för en 90-talskris, som vissa människor aldrig tog sig ur, skapar vi oss en ny.

Vi befinner oss på Gustav Fridolins skola på Kungsholmen i Stockholm. Klassrummet dignar av fyllda bokhyllor och det luktar av gammalt dammigt skolbibliotek. Fridolin håller precis på att avsluta sina arbetsuppgifter för att i stället rikta fokus mot den kommande valrörelsen. I maj blev han återinvald i Miljöpartiets partistyrelse. Under uppehållet från politiken har han arbetat som granskande reporter och författare, men det är ändå lärarjobbet som kommer vara hans framtida bas.

– Jag började fuska på den här skolan redan för tre år sen. När jag satt i riksdagen och kom ut till skolorna märkte jag att jag gick ur klassrummen utan att ha nämnt Miljöpartiet. Det blev en kemisk reaktion mellan mig och eleverna som ledde till i 40 minuters demokratisk workshop i stället för en partipresentation. Och för två veckor sen tog jag ut min lärarexamen.

Gustav Fridolin undervisar i historia och religion, men det är demokratiaspekten av lärandet som har fått honom att fastna.

– Att få se människor, som alltid upplevt politiken som väldigt långt borta, ringa upp en ledamot eller springa bort till riksdagen och haffa någon – det har varit fantastiskt. Vi har gått mot något av en publikdemokrati i Sverige där folk står på läktaren och tittar på. Jag hoppas att jag har visat mina elever några verktyg för att skapa förändring.

Den politiska scenen äntrade han redan som elvaåring efter en straffuppgift i skolan. Han och några kamrater fick titta på en riksdagsdebatt om nedskärningar i offentlig sektor. Och efter att ha sett Birger Schlaug debattera ringde de upp Miljöpartiets kansli för att ansöka om medlemskap.

– Detta var mitt i 90-talskrisen då nedskärningarna haglade runt oss. Det ordnades protestgrupper på skolan och vi märkte hur klasserna blev allt större. Jag minns att Birger Schlaug sa ”Vi blir inte nödvändigtvis rikare bara för att vi skär ner på skolan, vården och omsorgen”. Det där var precis vad vi också kände.

När Gustav Fridolin för fyra år sedan lämnade riksdagen och sina uppdrag i partiets styrelse var det med besked. Då, endast 23 år gammal, tackade han nej till ett saftigt avgångsvederlag. Med sin avgång ville han visa att politiken är ett förtroendeuppdrag, inte en karriärmöjlighet. Att hans återkomst nu skulle skapa ont blod bland dem som då såg upp till honom oroar han sig inte för.

– Vad andra tycker det bryr jag mig inte om. Jag har fått alltifrån hejarop till beklaganden. Om det skapas en politikerklass förlorar folk förtroendet för politikerna. Jag ska faktiskt vara kvar i skolan en gång i veckan trots mina partiuppdrag. På så sätt undviker jag de hattiga utflykter i verkligheten som politiker normalt gör.

Det finns flera orsaker till Gustav Fridolins politiska comeback. Engagemanget för välfärdsfrågor, frustrationen över den sittande regeringen och tron på det rödgröna samarbetet är några. Men han har också visat ett starkt intresse för ungas rättigheter.

– Många som växte upp under 90-talskrisen har haft enorma krav på sig. De har trott att det kommer gå åt skogen om de råkat missa på minsta lilla prov. Det blir som en självuppfyllande profetia, för när de väl gör det rämnar allt. I dag, när kontakten mellan politiker och folket sköts via medier, finns det sällan tid diskutera sådana svåra ämnen.

I och med att Maria Wetterstrand och Peter Erikssons tid som språkrör snart löpt ut har spekulationerna kring tilltänkta efterträdare satt igång. Många satsar på 27-åringen från Hässleholm. Gustav Fridolin medger att han är smickrad av tanken. Att partiet funderar på honom tycker han visar på en motvilja mot den svågerpolitik han själv avskyr.

– Jag är bara en spoling från Skåne som glatt väntar på att få springa till posten och hämta ut mitt examensbevis. Det hedrar Miljöpartiet att de har mig i tankarna, jag som inte befunnit mig i kretsen på några år. I andra partier finns det alltid en successionsordning.

Skulle du tacka ja?

– Det får jag ta då. Men jag kommer inte tacka ja för ett livstidsuppdrag. Jag vill åstadkomma någonting politiskt, inte bli politiker.