Gruppen vandrar efter guiden bland Söderkåkarna som i dag är så idylliska, men som tidigare var trångbodda, smutsiga och fattiga. Här vid Sista styverns trappor bodde författaren Per Anders Fogelström.

Sveriges utveckling från fattigland till välfärdsstat har gått förvånande fort.
”Att vi inte värnar om detta, att hålla ihop samhället”, säger en av deltagarna på den arrangerade välfärdsresan. Och riktigt framme är vi inte.

– Vet ni vad en uttorkningslägenhet var?

Vi sitter på träbänkarna längs väggarna i den lilla kammaren, med tak man inte behöver vara särskilt lång för att slå i. Guiden och socionomen Berith Dahlström är glad att kunna visa 1700-talsstugan på Vita bergen i Stockholm. Det är en sak att lyssna, en annan att uppleva.

Vi är ett tjugotal, lika många som var mantalsskrivna här 1880, i det lilla röda huset med två rum och spisrum. Det är svårt att föreställa sig.

– Man sov i skift, berättar Berith Dahlström.

Johanna Sofia hette en av dem som bodde i gårdens andra hus under några år. Hon försörjde sig som textil- och tobaksarberska, liksom tvätterska. Först sitt tredje barn lyckades hon få behålla. 43 gånger hade hon flyttat. Varför vet vi inte. Men problemen med inneboendesystemet var stora. Unga kvinnor riskerade övergrepp.

– Oj, oj, suckar vi som får en känsla av livet i Sverige ett sekel tillbaka i tiden.

Några timmar tidigare har vi klivit på bussen ute på Djurgården för att göra tidsresan, från Fattigsverige till den moderna välfärdsstaten.

En bit kvar
Men arrangörerna vill också visa att Sverige år 2010 inte är riktigt framme vid slutdestinationen. Hållplatserna som är kvar heter Hemlösheten, Fattigskammen, Utanförskapet och Vräkta barn.

Men först: Djurgården och en promenad som två kvinnor tog där 1902.

– Sverige var ett mycket fattigt land i utkanten av Europa. Vi kan jämföra med EU:s fattigaste land Rumänien i dag, säger vår guide Hans Swärd, professor i socialt arbete, medan bussen börjar rulla.

Många hade emigrerat till Amerika, bostäderna var eländiga, befolkningen åldrande. På auktioner såldes barn till lägstbjudande. Det fanns ingen socialpolitik, inga socialförsäkringar, ingen fattigvård att tala om. Men det fanns en groende upprördhet bland en större grupp människor, det fanns idéer om att något måste göras. Och statsmakten lämnade fältet öppet för privata initiativ.

De två kvinnorna hette Gerda Meyerson och Gertrud af Klintberg, båda från borgarklass, och de gick här på Djurgården och slog sina liberalt sinnade huvuden ihop. Hur skulle de många föreningarnas spretiga engagemang i sociala frågor samordnas?

Socialt arbete sågs vid den här tiden som en konst, som man inte kunde utbildas i.

– Man var rädd för att släcka den låga som fanns, säger Hans Swärd, när vi lämnat Djurgården och segar oss fram längs Strandvägens och dess höga fasader.

Historisk kongress
Promenaden resulterade i bildandet av Centralförbundet för socialt arbete (CSA) 1903, det förbund som den här dagen drygt 100 år senare vill visa upp fattigdomens och socialarbetets historia för sina medlemsorganisationers representanter liksom för ett gäng journalister.

Bussen åker förbi Nybrokajen, tränger sig in på Stallgatan, svänger höger framme vid vattnet. Här ägde en historisk kongress för fattigvård och folkförsäkring rum 1906. 1 000 personer samlades i Blasieholmskyrkan, för att lyssna till författaren och socialarbetaren Ebba Pauli, som lyfte fram personliga berättelser från fattigdomen.

– Det sägs att inte ett öga var torrt inne i denna kyrka, säger Hans Swärd.

Fast kyrkan får vi föreställa oss, den är riven.

Bussen åker vidare förbi Kungsträdgården. Fontänen sprutar och ett gäng suger i sig milkshake från pappmuggar. Längs med Birger Jarlsgatan glittrar stora skyltfönster till butiker som Prêt à Porter och Peak Performance, Orrefors och Kosta Boda.

Idéer från USA
Idéerna om centralorganisation hämtades bland annat från USA:s Charity Organization Society.

Att staten skulle ha inflytande diskuterades allt mer.

I byggnaden som nu är Stadsbibliotekets annex satt Centralförbundet för socialt arbete. Bussen vänder runt och Hans Swärd pekar: Nu kan ni titta en gång till.

Historiens vingslag för socialarbetare. Men här finns också en annan poäng:

– Många satt centralt och problemen fanns på Söder. Många av dåtidens socialarbetare hade inte ens varit där.

Inne i city var förhållandena bättre.

Förvånade forskare
Nu glider silverglänsande bilar och cyklister med hjälm fram bredvid bussen. Två taxar trippar över ett övergångsställe och en grupp män i kostym samspråkar. NK visar sina varor i skyltfönstren.

Utländska forskare är förvånade över hur Sverige så snabbt lyckades komma ur fattigdomen. En del gör analysen att det beror på att man värdesatt jämställdhet.

”Love Stockholm 2010”, står det på plakat, festen som ska löpa mellan nationaldag och prinsessbröllop.

– Vid giftermål och silverbröllop har kungahuset tidigare donerat pengar till Centralförbundet för socialt arbete. Nu har vi inte hört något. Vi kanske skulle höra av oss, säger Hans Swärd.

Så ska vi upp till de gamla, då svårtillgängliga, fattigkvarteren på Södermalm. Många vågade sig inte upp på Vita bergen. När vi kommer dit åker en polisbil förbi kyrkan, gräset är fullt av glassplitter från flaskor.

Tur med vädret
Men de nya fattigkvarteren har flyttat längre ut. Unga lapar sol och Södermalm är en populär stadsdel. De röda små stugorna på berget lyser idylliskt röda. Professor Swärd är glad att ”försökskaninerna”, de första passagerarna på föreningens fattigrutt, haft tur med vädret.

Det finns dock en risk för att eländet får för vacker inramning, tycker Berith Dahlberg.

Som historien om utfuktningslägenheter. De som fattiga bodde i för att tegel och murbruk skulle torka snabbare. Så att man skulle kunna bo där sedan.

2010 är det europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

I Sverige vräktes 618 barn förra året och 2.300 hotades av vräkning. Trots att regeringen sagt att inga barn får vräkas, trots att det enligt Socialstyrelsen strider mot FN:s barnkonvention och socialtjänstlagen.

Barnfattigdomen är omkring tio procent. 18.000 personer är hemlösa.

– Så nog har vi problem, säger Hans Swärd.

– I Malmö är det sex års skillnad i livslängd mellan dem som bor i de rikaste och fattigaste områdena. Tänk att gå miste om sex år av sitt liv, säger han.

Hedersstipendier
Senare på kvällen samlas gruppen i Stockholm stadsmissions lokaler i Gamla stan. Redaktören för tidskriften Socialpolitik, Maria Wallin, blir en av föreningens två hedersstipendiater:

– Det som vi sett i dag … 100 år är inte länge. Att vi inte värnar om detta, att hålla ihop samhället, säger hon i tacktalet.

Barbro Rosberger från Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende berättar om att hennes föräldrar vuxit upp i mycket fattiga förhållanden. Hon tänker bjuda sina vuxna barn på en liknande rundtur.

– De har fått det bra på en gång. Det är ett problem att de inte förstår mekanismen bakom att vi har fått det så bra, säger hon.

Marika Markovits, direktor på Stadsmissionen, säger att hon blivit avklädd alla illusioner:

– Har man pengar, reella tillgångar, då klarar man sig bättre genom allt, säger hon.

Långsiktighet
När Nacka kommun minskade sina utgifter för försörjningsstödet, beviljade den samtidigt färre SL-kort och utgifter för läkarkostnader.

– Det får direkt konsekvenser för oss.

Nu har föreningen lagt om riktning och ska satsa mer på långsiktighet.

– Vi har haft härbergen och dagverksamhet med lindrandeperspektiv i 20 år. Det fungerar inte, säger hon.

Utanför, i tunnelbaneuppgången, sitter en kvinna och en man på en filt: Ge en gåva till en hemlös, tack, står det på kartongbiten.

De fattiga blir allt färre, men fattigdom i goda tider kan till och med vara svårare att bära, skriver Socialstyrelsen 2010.

FAKTA / Fattigdomen har minskat — och ökat

Den relativa fattigdomen har ökat till följd av ökade inkomstskillnader, från fem procent av befolkningen 1994 till tolv procent 2007. Den absoluta fattigdomen har däremot minskat från elva till fem procent mellan 1991 och 2007.
Fattigdomsforskningen är kritisk till begreppet absolut fattigdom. I stället vill forskarna tala om relativ fattigdom: De som har en inkomst långt under folk i gemen i just det samhälle de lever i bör räknas som fattiga, skriver Socialstyrelsen i Social rapport 2010. Socialstyrelsen påpekar dock att fattigdomsmåtten delvis är godtyckliga.
De som löper särskilt hög risk för fattigdom är unga vuxna, ensamstående mammor och nyanlända och utomeuropeiska invandrare.

Ett förbund mot fattigdom sedan mer än 100 år

Centralförbundet för socialt arbete bildades 1903. Det bidrog till bildandet av Socialstyrelsen, Socialdepartementet och Svenska stadsförbundet. Förbundet hade en tilltro till staten, individen, och samhällsinformationen.
SCA består av ett tiotal föreningar. Det är LO, TCO, Saco, och Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, plus brukarföreningar: Alkoholproblematikers Riksorganisation (Alro), Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Föreningen för välgörenhetens ordnande (FVO) (som förmedlar fondmedel till ekonomiskt behövande, framför allt ensamstående föräldrar, långtidssjuka och ålderspensionärer), Föreningen Sveriges socialchefer (FSS), Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende (RFHL), Stiftelsen Allmänna barnhuset, (som arbetar för att stödja socialt utsatta barn).
CKR