Lil Terselius och Björn Granath i Jerusalem 2010.

Foto: SÖREN VILKS.

  
   

SAMTID. Israel/Palestina är en enda stor teater där alla spelar roller och där många dör på riktigt.

 

Man skulle även kunna göra en dataspelsversion av den israeliska ockupationen, och kalla det spelet för "Territorium".

Omvärldens intresse är måhända inte proportionellt om man mäter lidandet och jämför med t ex Kongo, men storyn griper tag, för den är ett koncentrat av världsordningen.

Projektionsyta

Således är det upplagt för att göra scenkonst av konflikten – för att ge den kött och för att släppa fram alla de motsägelsefulla rösterna i mun på varann. Men också samtidigt ha i minnet att Israel/Palestina är en projektionsyta för vårt västerländska samhälle. Murar byggs inte bara Därborta.

Pjäsen Jerusalem 2010

Eva Bergman har på Dramaten gestaltat ett toppolitiskt möte som tänks äga rum i Jerusalem exakt nu, 2010, och diktat till en intrig och ett antal skumma bifigurer, t ex den amerikanska utrikesministerns sekreterare, som avslöjas som agent för Iran.

Framför allt har Bergman fångat den ohållbara situationen i en poetisk bild: en irriterande vattenpöl som hela tiden växer på scengolvet och mot slutet av föreställningen blir blodfärgad.

Fast på en stol

En annan bärande bild förekom i ett dråpligt, ibland nästan montypythonskt gästspel som Dramaten bjudit hit i samband med Bergmans pjäs: föreställningen Third Generation, byggd på de medverkande skådespelarnas egna livsberättelser: tyskar, israeler, palestinier vars farföräldrar upplevat eller medverkat till förintelse och landsförvisning – vilket förträngts av mellangenerationen.

Denna uppfordrande bild är att tysken Niels, vars livsstrategi är att alltid be om ursäkt och alltid vara till lags, blir ensam kvar på scen, fastsurrad vid en plaststol sen mitten av föreställningen, så att han måste småskutta ut från scen sittande på den, långsamt och skämmigt.

Vems dubbelmoral?

Dramaten har samtidigt varit duktiga på att ordna eftersnack (som kunde få pågå längre) och filmvisningar i samband med föreställningarna, bland annat den lysande dokumentären Bron över Wadi, som skildrar ett hopplöst försoningsprojekt mitt i ockupationen: en tvåspråkig, dubbelkulturell skola för både israeliska och arabiska barn.

Där får man bland annat träffa den progressiva pappan, vars yrke är att vakta en gränsövergång och hindra palestinier från att besöka hembygden, oavsett vilka ömmande skäl de har.

Kan vi förfasa oss över hans dubbelmoral? Se där en av de frågor som teatern Israel/Palestina ställer när den gästspelar på Dramaten.

 

Teater: Jerusalem 2010.

Manus och regi: Eva Bergman.

Scen: Dramaten, Målarsalen.

 

Teatergästspel: Third Generation.

Ensemble: Habima National Theatre, Israel och Schaubühne, Berlin.

Manus och regi: Yael Ronen.

Scen: Dramaten, Stora scenen.

 

Dokumentärfilm: Bridge over the Wadi.

Regi: Barak och Tomer Heymann.

Scen: Dramaten, Målarsalen.

Finns även på YouTube och har gått på svensk TV.