DEBATTARTIKEL. Alla läsare har förmodligen varit med om det någon gång.

 

Man går in i en bokhandel, för att köpa något speciellt eller för att se sig omkring, man strosar längs hyllraderna, bläddrar i de framlagda böckerna, drar i sig den särskilda doften av nytryckta böcker. Man är förströdd, man vet inte vad man vill, men plötsligt fångas ens uppmärksamhet.

 

Ett omslags färg, eller kanske ett ord i en titel man skymtar i ögonvrån, plötsligt står man med en bok i handen som man inte hade en aning om att den fanns, men man vet att man måste läsa den.

 

Och just den boken kommer alltid att vara en sådan som öppnar helt oväntade rum inom en, som förvandlar något i en för alltid, som ger en just det man behövde men inte visste att man ville ha.

Ont om överraskningar
Magiskt tänkande? Nej, bara en vanlig bokhandelsupplevelse – eller snarare, en upplevelse från den tid då det fanns välsorterade boklådor överallt i det här landet.

 

De där bokhandlarna blir alltmer sällsynta (har du en sådan i din närhet så vårda den väl!); idag är en bokhandel alltmer en plats där du möter exakt de böcker du redan vet finns, för du har läst om dem i alla tidningar och hört om dem på teve och sett dem vid snabbköpskassan och i kiosken.

 

Till och med biblioteken domineras alltmer av just dessa samma fåtal böcker.

 

Överraskningar är det inte gott om i ett klimat där en boks värde mäts i hur många läsare den har istället för i hur djupt den berör och påverkar sin läsare.

 

 
  Foto: DAN HANSSON / SCANPIX
   

En snaskig parallell
Jag undrar: är det verkligen en slump, att samtidigt som underhållningslitteraturen alltmer börjat dominera hela den litterära näringskedjan, så har smågodisförsäljningen ökat helt ofattbart?

 

Plastbunkarna med grällt färgat godis brer ut sig alltmer i våra butiker, vi fyller påsarna som aldrig förr och plockar på oss ett par deckare i hyllan mellan godiset och kassan.

 

Missförstå mig inte nu: jag tycker godis är gott och läser gärna en deckare ibland – men som enda näringsintag?  En otäck bild smyger sig på: sockerchockade och underhållna dåsar vi på våra soffor, med våra allt enklare, allt barnsligare begär omedelbart och motståndslöst tillfredsställda.

En sorgsen och rasande text
Hur kunde det bli så här? Den som är intresserad av utvecklingen i bokbranschen de senaste 20-30 åren rekommenderas att läsa Krister Gidlunds skrift Bokförläggaren – tillbakablickar på ett yrke (Gidlunds, 2009). På 101 sidor får man en klar och koncis skildring av de förändringar som ägt rum, de politiska beslut som öppnat för dagens situation och de faktorer som styr bokmarknaden idag.

 

Det är en sorgsen och rasande text, men också rakt igenom saklig. Och den uttrycker trots allt tron på att förändring är möjlig, att situationen faktiskt går att påverka, om bara den politiska viljan finns.

Vinstmaximering och armod
Den idag alltför utbredda föreställningen att de rena marknadskrafterna skulle kunna åstadkomma mångfald och konstnärlig kvalitet är ju helt enkelt inget annat än dumhet. Snarare har just storförlagens och bokhandelskedjornas ökande krav på vinstmaximering bidragit till det armod vi ser idag.

 

För att travestera Gidlund: Förlagsverksamhet har alltid varit en vinstdrivande verksamhet, men tidigare var inte vinsten själva målet med verksamheten.

En klassfråga
För att uppnå mångfald och kvalitet behövs – nu som alltid – idealism och kulturpolitik. Idealism är det som får författare att fortsätta skriva trots allt svårare villkor, eller får engagerade förläggare och kulturtidskriftsmedarbetare att trots en skenbar ”"olönsamhet” fortsätta förse oss med intressant och livsviktig läsning.

 

Kulturpolitiken uttrycks idag genom  exempelvis titelstöd till kvalitetslitteratur, översättningsstöd eller tidskriftsstöd. Tack vare dessa faktorer finns det fortfarande en  litteratur i det här landet med potential att förändra läsarens liv, att öppna den där oväntade dörren.

Men – och det här är faktiskt centralt – mångfalden och kvaliteten är idag nästan enbart tillgänglig för den som redan befinner sig inne i litteraturens rum. För den som vet vad den söker är internetbokhandlarna utmärkta, men för den som törstar efter att upptäcka något okänt är de ofta en stängd dörr. Det är naturligtvis också en klassfråga.

En folkbildningsfråga
Folkbildning, är det någon som minns det ordet? En gång var det en viktig del av svensk arbetarrörelse. Själva ordet klingar idag kanske alltför gammaldags uppfostrande, men tanken där bakom borde vara lika aktuell som någonsin.

 

En egentligen mycket enkel tanke: att alla människor, oavsett bakgrund och utbildning, ska kunna finna ingångar till vårt kulturarv. Att alla, oavsett yrke och bostadsort, ska ha möjlighet att drabbas av en konstnärlig upplevelse som på djupet förändrar allt.

Dags att börja agera
Istället för att lägga sig platt inför den så kallade marknaden eller uppgivet sucka över tingens ordning, är det kanske dags för bokbranschen att börja visa att man tror på värdet av det man sysslar med. Istället för att fegt proklamera att godis är lika bra som mat är det kanske dags för politiken att börja agera, om vi alls ska ha någon kvalificerad kultur kvar i det här landet, och om denna kultur ska vara tillgänglig för fler än de redan invigda.

Exempel finns det gott om i andra länder.

  • I Frankrike, liksom i flera andra europeiska länder, har man återinfört fasta bokpriser, vilket i kombination med sortimentsstöd gör att det finns en välsorterad bokhandel i minsta franska stad.
  • I Norge har man en inköpsordning för biblioteken som gör att nyskriven norsk litteratur når ut till sina möjliga läsare.
  • På Irland har man skattebefrielse för aktiva konstnärer.

 

Teknikens nya möjligheter
Och istället för att betrakta den nya tekniken som ett hot mot boken, kunde man kanske försöka integrera den i ett öppet, vaket och värdemedvetet litterärt system.

 

En bokhandel kunde, med rätt politiska styrmedel, vara en plats för möten och oväntade öppningar, där kompetent personal hjälper en att leta efter det man bara anar att man söker, där texter kan lagras elektroniskt och framställas på plats som e-bok eller print -on-demand utgåva, där brukspocket står sida vid sida med kvalitetsmässigt tryckta och bundna pappersböcker.

 

I ett friskt litterärt ekosystem lever formaten parallellt.

Om bara viljan finns
En utopi? Inte alls. Det är naturligtvis möjligt att bedriva en kulturpolitik som aktivt skapar förutsättningar för kvalitet, mångfald och tillgänglighet, om bara viljan finns. Och om vi accepterar att konstens värde i ett samhälle aldrig enbart kan reduceras till ekonomisk vinning.  

 

Läs också: Krister Gidlund ”Bokbranschen: en förläggares synvinkel” i LO-Tidningen 16 april 2010.
Anna-Karin Palm
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn