Skilda synsätt och ambitioner när det gäller bemanningsfrågan vittnar om fortsatta problem på en rad avtalsområden inom LO. Den lösning som IF Metall valt på sina största avtalsområden accepteras inte av GS eller Livs. Och hur övriga förbund ser på just den frågan är i dagsläget oklart.




 

 

Men andra lösningar på hur återanställningsrätt ska stärkas och inhyrning regleras blir inte enkla att trolla fram. Med ett par stora avtal träffade inom industrin – Teknikföretagen och Stål & Metall – tar övriga arbetsgivare skydd bakom de uppgörelserna. Fackens fortsatta förhandlingar med krav på förändringar sker därför i brant uppförsbacke.

Huruvida metallavtalet är en framgång eller motgång i den del som rör uppsagdas återanställningsrätt och inhyrning av arbetskraft avgörs i hög utsträckning av hur nuvarande oklara rättsläge betraktas. Meningarna går minst sagt isär.

 

Olika tolkningar avgörande
Om LAS tolkas som Teknikarbetsgivarna gör: varje arbetsgivare gör som han eller hon vill och det är fritt fram för att hyra in och strunta i de uppsagda som har förtur till återanställning. Är det den riktiga tolkningen har IF Metalls avtal täppt igen ett hål.

Men rättsläget är inte kristallklart och arbetsgivarnas analys är en partsinlaga som inte kan tjäna som norm eller rättesnöre. De har all anledning att beskriva situationen som de gör och på så sätt också förmedla bilden av att de gör en eftergift i förhandlingarna med IF Metall.

Men om rättsläget istället visar att det inte är fritt fram för arbetsgivare att hyra in efter eget skön är uppgörelsen inte en framgång. Inom kort prövas ett fall – Livs har stämt Marabou – inför Arbetsdomstolen där just arbetsgivarens rätt att hyra in istället för att återanställa är under lupp. Domen blir vägledande för hur rättsläget ska tolkas och därmed också för hur de nu träffade avtalen ska värderas.

 

Söker andra lösningar
Besvikelsen inom GS och Livs över de första stora uppgörelserna inom industrin går inte att ta miste på. Detsamma gäller deras uttalade beslutsamhet att på alla sätt försöka nå andra uppgörelser i den så heta bemanningsfrågan. Om de lyckas återstår att se.

På måndag sammanträder dessutom LO-styrelsen för att i formell mening enas om metalluppgörelserna är normerande eller inte. Det definitiva och unisona svaret från LO-förbunden dröjer därför.

 

Ny löneera skymtar?
Det är inte bara otakt mellan LO:s industriförbund som är överraskande under den pågående avtalsrörelsen. Också Unionen och Sveriges Ingenjörers avhopp och uppgörelse en vecka tidigare än IF Metall hör till ovanligheterna eller signalerar kanske en ny era inom svensk lönebildning.

Än så länge är uttalanden och kommentarer från akademiker och tjänstemän försiktiga och bilden av hur och varför avhoppet från samarbetet skedde höljda i dunkel. Men mycket talar för att tjänstemän med vind i ryggen inte längre vill leva i LO-förbundens skugga utan ser sig själva som den starkaste kraften på arbetsmarknaden.

 

Starkt styrande
I backspegeln kan deras färska uppgörelser sägas ha varit starkt styrande för vad IF Metall uppnådde i sina avtal. Löneökningstakten är på någon hundradels procent när densamma och den länge avtalsperioden saknar betydelse för utfallet. Årets lönemärke har så här långt satts av tjänstemännen.