NOTIS. Luiz Inácio Lula da Silva inleder sitt sista år som president med opinionstöd på 83%, historiskt starkt. I vissa delar av Brasilien är det otroliga 95 procent som stödjer honom.

Innan han tillträdde som president var misstron mot honom monumental i de högre samhällsskikten, de som lever på gamla privilegier och som föraktar de mindre gynnade i sitt land.

De förklarar sina oerhörda rikedomar med att de är så mycket bättre människor. Hur skulle en fackföreningsledare som är uppvuxen i misär kunna leda Brasilien?

Det föll dem inte in att facket skulle kunna vara en mycket bra skola för en president?

Brasilien en stormakt
Brasilien har alltid räknats som det eviga framtidslandet, som aldrig lyckas eftersom det alltid varit för darrigt. Under Lula träder Brasilien fram som en stormakt som lyckas rida ut finanskrisen på ett relativt smärtfritt sätt.

Kritik saknas inte, men den kommer från vänster, makteliten har alla skäl att vara mycket nöjd. Hur reagerar de?

Messias?
En del envisas med att kalla honom en idiot, som fortfarande låter som en arbetare. I tidningarna framställs han nu närmast som ett helgon, mannen som räddade Brasilien. Vad händer efter Lula, frågar de sig skärrat.

I en helt ny film gestaltas Lulas liv snarast som en helgonlegend. De kan inte riktigt förklara varför han lyckats, det handlar närmast om ett mirakel.

En Messias född i all enkelhet i ett fattigt hem inne i halvöknen med en frånvarande fader, jungfrufödsel?

Schizofrenin är utbredd, kanske är Lula en figur från medeltiden, en helig idiot?

Läs också: Lennart Kjörlings recension av filmen Lula o filho do Brasil i Flamman.

Lennart Kjörling
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn