Dansbandsmusiker med gester. – En kul dansbandsgrej, säger Stefan Jonasson om gesten.
 

Hårdrockarnas hyttande djävulshand är en klassiker. Hiphopparnas spretande fingrar som hugger mot marken är en annan. Det är något med musiker och deras behov att ta till gester.

Både hårdrockare och hiphoppare behöver kraftfulla gester: upp och ned och dunkandes i takt, ungefär som om tonerna ska vispas in i lyssnarnas medvetande.

Dansbandsmusiker har ett annat sätt.

En öppen hand i midjehöjd, en rörelse som påminner om när servitrisen bjuder sina gäster till bords.

 

The Playtones gör det ofta.

– Jag vet egentligen inte varför. Det ser fint och mjuk ut, välkomnande. Det är en kul dansbandsgrej som inte många andra kör med nu för tiden, förklarar Stefan Jonasson som är bandets sångare och pianist.

Bortom dubbellivet
När LO-Tidningen träffar honom är han i Stockholm för ett möte med skivbolaget på Södermalm.

Det är fullt upp nu. Turnéplanerna slipas och det gäller att bygga vidare på framgångarna.

Strax före jul vann The Playtones Dansbandskampen i SVT. För Stefan Jonasson betyder det chansen att lämna ett dubbelliv bakom sig.

I många år har hans fritid kretsat runt den svenska Rockabilly-scenen. Han har repat, turnerat och repat ännu mer.

Som Jerry Lee Lewis-imitatör och 50-talsrockare har han kommit till många olika ställen. Spelningar i USA och Europa och ett resande runt om i Sverige.

Tvära kast
Men vardagen fanns fortfarande i villan i Blekinge och den lastbilshytt där han förtjänade sitt levebröd.

Kasten har varit tvära.

– På lördagskvällen kan man spela på en stor rockfestival i Belgien med 3.000 personer som jublar, men på tisdag klockan sju kör man grus till ett bygge.

– När jag kommer hem vaknar jag tidigt på morgonen, smörgåsarna ska bres, två torra ostmackor och en kaffetermos. Så startar man bilen och upptäcker att en lampa är trasig. Man blir direkt nedplockad från de höga hästarna, säger Stefan Jonasson.

Musiker sedan åtta års ålder
Ändå sedan han var åtta år – och fick ett par trummor av sin pappa – har han spelat musik. Instrumenten har skiftat. Nu är det, sedan tio år tillbaka, piano som gäller.

– Jag kom över ett piano av en tillfällighet, säger han.

Pappan, tidigare dansbandsmusiker, visade hur en enkel boogie woogie skulle spelas och under samma period började Stefan sjunga. Snart bildades bandet Boppin’ Steve and the Playtones.

– Jag var helt inne på 50-talet då. Jag hade en Cheva 53:a, och det var tvunget att ha en viss typ av jeans, skjorta och boots. Annars fick det vara.

Ett mindre genombrott fick Stefan Jonasson och hans band 2002 i finalen i TV4:s Sikta mot stjärnorna.

– Då slutade jag också som lastbilschaufför ett tag och turnerade.

– Det funkade i ett år eftersom jag bodde hemma. Jag kunde åka i väg och spela trots att jag ibland gick back, men när spelningarna började ta slut började jag jobba igen.

Jobbet en livsstil
Egentligen gillar han lastbilsjobbet. Det är fritt och ingen chef som vakar över minsta rörelse. Dessutom är yrket mer än ett jobb – det är också en livsstil.

Den klassiska bilden är den ensamma mannen som kör sin stora bil och lyssnar på country.

– Ja, den bilden stämmer in på mig.

Bilintresset och mekandet har han också haft i många år.

Ändå fanns hela tiden en gnagande tanke då han satt i sin lastbilshytt: ”Hur skulle det vara att kunna spela hela tiden, leva på musiken?”

– Jag hade fått en försmak av det efter Sikta mot stjärnorna. Sedan den gången har jag alltid haft en strävan att slå igenom, säger han.

– Det är så många som jobbar sju till fyra, men drömmer om att göra något annat. Jag kände att jag bara var tvungen att göra något åt det, att våga ta steget och ge mig ut i det okända.

Genombrott
Han satte sig ned och funderade.

Följden blev att han 2007 la ned Boppin’ Steve and the Playtones. I stället skulle bandet heta The Playtones och spela en bredare musik, en sorts rock’n roll i dansbandstappning. Och de renodlade Jerry Lee-imitationerna ville han också bort ifrån.

Så strax före jul kom det nationella genombrottet i Dansbandskampen, då bandet vann över Titanix i sista omröstningen.

Stefans chef på åkeriet var en av dem som bidrog till segern. Han ringde och ringde och ringde så att Playtones skulle få så många röster som möjligt.

– Han tycker att det är jätteroligt att vi vann, säger Stefan Jonasson som slutade sitt jobb i början av januari.

Samtidigt är åkeriet i Kallinge litet, och chefen kan få svårt att hitta ersättare med kort varsel.

– Vi har sagt att jag ska stå som stand by i tre månader. Om det skulle köra ihop sig kan han ringa in mig.

FAKTA / Stefan Jonasson
Ålder: 32 år.
Bor: Villa i Kallinge i Blekinge.
Familj: Fru, tvåårig dotter samt 14-årig styvdotter.
Aktuell: Sångare och pianist i The Playtones som vann SVT:s Dansbandskampen 2009.
Favoritackord: C-dur, den ultimata rock´n rolltonarten.
Om att dansa: Klarar mig. Jag kan bugga hjälpligt och även foxtrot och Texas two step.
Om sin pappa: Vi har inte den typiska relationen far-son utan är mer som ett gift par som gnabbas med varandra. Farsan har varit musiker, gillar rock´n roll och att meka med bilar.