Vissa saker har blivit annorlunda. Fackliga ledare behöver inte längre ett gudomligt ingripandet för att bjudas in till Vita Huset. Under Bush-eran inbjöds den amerikanske LO-ordföranden en enda gång. Inviten kom efter påtryckningar från Vatikanen inför påvens statsbesök. Men att ha goda kontakter med makthavarna är en sak, avtryck på politiken är en annan.

Överst på fackens dagordning står en ändring av arbetsrätten. Ett lagförslag som skulle göra det lättare för facken att värva nya medlemmar har legat på kongressens bord i flera år. Många trodde att i år var stunden kommen för att rösta igenom reformen. Men behandingen av lagförslaget har upprepade gånger skjutits på framtiden.

Rösterna i senaten räcker helt enkelt inte till, eftersom flera demokrater från delstater med svag facklig närvaro skyggar inför den kontroversiella omdaningen.

 

Kritik av sjukvårdsreformen
Sjukvårdsreform har varit en fackliga hjärtefråga under senare år, och den helt dominerande politiska frågan under det senaste halvåret. Efter att senaten på julaftonsmorgon röstat igenom ett sjukvårdspaket talar det mesta för att den mest omfattande förändringen på decennier är på väg. Men facken är allt annat än förtjusta i utformingen som reformen kommit att få.

 

En offentlig aktör som kan sätta press på de privata försäkringsbolagen lär det inte bli. Något som fackliga ledare krävt. Dessutom lutar det åt att en del av finansieringen ska komma från en särskild skatt på högkostnadssjukvårdsförsäkringar. Många fackliga medlemmars försäkringar skulle falla i den kategorin. Missnöjet är så stort att förbunden överväger att gå emot reformen.

 

Skadat anseende
Utöver bristen på politiska framgångar lider fackrörelsen av interna problem. Jättelika satsningar på val och andra kampanjer har grävt stora hål i ekonomin. Centralorganisationen AFL-CIO tvingas ta till sparpaket.

Fackliga skandaler har skadat anseendet. En Gallupundersökning från i höstas visade att allmänhetens stöd för facket fallit kraftigt på ett år. Bara 48 procent svarade ja på frågan om de är positivt inställda till fackföreningar, den lägsta noteringen sedan mätningarna inleddes 1936.

 

Tuff utmaning
Så utmaningarna tornar upp sig för den nytillträdda AFL-CIO-ordföranden Richard Trumka. Att det till hösten väntar mellanårsval gör det inte lättare. Den sittande presidentens parti brukar lida förluster i dessa. Och viljan att genomföra omstridda och politiskt kostsamma reformer lär minska i takt med att valet drar närmare.

 

Det krävs en rejäl scenförändring för att 10-talet ska bli den fackliga renässansens årtionde i USA.