KRÖNIKA. Som ett bevis på kulturtidskrifternas nödvändighet släpper Fronesis ett nummer om kulturpolitik som går utanpå det mesta.

De har nämligen sett sig om i världen och hittat forskare som utgår från kulturens verkliga villkor och plats i samhället. Och resultatet av dessa undersökningar anropar frågor om arbetsmarknadspolitik överhuvudtaget.

Vi står ju inför en epok där allt fler lever på tillfälliga anställningar – oftast illa betalda brödjobb kombinerade med ännu sämre betalda eller gratis projekt av självförverkligande. Likheterna mellan ett glesbygdsliv och ett konstnärsliv är till exempel slående. Väldigt få ägnar sig bara åt en sak men många ägnar sig så mycket de hinner åt nånting de gillar och utvecklas av.

 

Australien
Hur är det då ute i världen?

Tom O’Regan rapporterar från Australien om hur kulturpolitiken riskerar att ”tyna bort” därför att den alltför mycket inlemmats i ”en rad andra politiska processer, kunskapsområden och sfärer”. Dvs ungefär den nyttostyrning som Kulturutredningen förespråkar.

O’Regan efterlyser en drastisk omprövning av kulturbegreppet men ger inga anvisningar om hur en sån skulle kunna se ut.

 

En ny klassindelning
Däremot finns det gott om spår och varningssignaler i de övriga texterna.

Johan Söderberg, som skrivit den klokaste boken om fildelning, Allt mitt är ditt, introducerar ett slags manifest: Amerikanen McKenzie Wark hävdar att det tack vare medieteknologin uppstått en ny producerande klass, ”hackerklassen”, och en ny utsugarklass, ”vektorialisterna”, som lagt beslag på makten över informationen.

Resonemanget är inte helt begripligt men mycket tankestimulerande.

Inte minst är det ju kulturpolitiskt brådskande att fundera över hur det går till när låglöneearbete av olika slag omvandlas till megaintäkter nån annanstans i systemet.

 

Tillbakablickar
Fronesis innehåller mycket annat läsvärt, till exempel Rasmus Fleischers analys av Musikerförbundets ständiga konflikt mellan proffs och amatörer.

 

Eller My Klockar Linders diskussion av hur ett lösryckt citat från Per Albin kunnat bli nånting mittemellan en fana och en vandringssägen.

 

London
Men det tyngsta bidraget är Angela McRobbies blixtrande analys av den kreativa klassens elände i dagens London, av ”övergången till ett mer individualiserat kulturarbete, ofta i form av frilansarbete eller egenföretagande, som ett väsentligt inslag på den brittiska arbetsmarknaden”.

 

Och hon får teoretiskt stöd av två allvarsamma kanadensare som leder i bevis att det alternativkulturella upproret är en återvändsgränd.