Produktionsdirektören är entusiastisk över moderniseringen av kollektivavtalet. Tjänstemännen tycker att det är skönt med en ledig dag. Men bland metallarbetarna blandas oron för kollektivavtalets framtid med glädje över att få behålla jobbet.

IF Metalls medlemmar stod inför ett ultimatum – omfattande varsel eller krisavtal. I en omröstning sa 60 procent av metallarna ja till sänkt arbetstid och lägre lön.

På axelmonteringen har många kort anställningstid och en hel del hade förmodligen förlorat jobbet om det blivit varsel. Mohamad Ali röstade ja till krisavtalet för det innebär att han får behålla jobbet.

– Det är bra för mig. Jag blev aldrig färdig med min utbildning till musiklärare i Irak och skulle ha svårt att få ett annat jobb här.

Risker på sikt
Mikael Larsson, kontaktombud och truckförare på axelmonteringen, tycker att det är fel att avtalet sänker lönen för dem som har lång arbetstid och i stället borde vara trygga på jobbet.

– Jag hade föredragit varsel trots att det betytt att jag själv förlorat arbetet, säger han.

Men mest av allt oroar han sig för konsekvenserna. Han ser en risk att arbetsgivarna i nästa avtalsrörelse driver igenom möjligheter att försämra det centrala avtalet ute på företagen. En sådan utveckling skrämmer Mikael Larsson, eftersom ett företag som Scania har stor makt att tvinga igenom sin uppfattning.

Frikostigt företag
I tjänstemannafacket Unionen på Scania i Södertälje är stödet för krisavtalet i stället nästan totalt. Klubben vice ordförande tycker att det är mycket bättre än varsel:

– Det är frikostigt av företaget att ledigheten blir dubbelt så stor som lönesänkningen, säger Jonas Gårdman.

Han jobbar med hållfastighet på Scanias bussar, men bor med sin familj på en gård och har hästar. Familjen har marginaler för att klara lönesänkningen. Han skrattar och säger att risken är att han hittar på dyra byggprojekt hemma.

Jonas Gårdman tror dock att krisavtal kan vara riskabla på små företag, som ändå går i konkurs. Då blir resultatet av krisavtalet bara sänkt a-kassa. Men några sådana risker ser han inte på Scania.

Och han tror inte att det blir någon fortsättning på det här krisavtalet. Det skulle ställa till alldeles för stora problem med a-kassa och sjukpenning.

Katarina Johansson är uppdragsledare och arbetar med att rätta till fel på bussar som går i trafik. Hon bor utanför Katrineholm och pendlar varje dag till Södertälje.

– Det här passar mig. Det blir skönt att vara hemma en dag i veckan. Det ger mer tid med barnen.

För henne är det en poäng att ställa upp för Scania och hjälpa till för att få det att gå ihop för företaget. Och ekonomiskt tror hon inte att det ska bli några problem. De senaste åren har hon varit hemma en del med sjuka barn och är van att inte få ut full lön. Skulle det ändå bli kärvt så finns det onödiga utgifter att ta bort.

– När det här är över blir det nog jobbigt att gå upp till femdagarsvecka, säger Katarina Johansson.

Entusiast i ledningen
Även högsta ledningen på Scania går ner i arbetstid och lön. Produktionsdirektör Per Hallberg tror dock inte att det ska bli ekonomiskt betungande. Han har mer att ta av än de flesta andra.

Per Hallberg förklarar att företaget har tappat två tredjedelar av sin försäljning och att det gäller det att ta sig så oskadd som möjligt genom krisen.

– Vi vill undvika varsel och behålla personal och kompetens. Numera har en del av tjänstemannajobbet flyttat ut på golvet så det finns värdefull kompetens bland verkstadsarbetarna. Det tror vi är en framgångsmodell.

Han säger att företaget klarar en mer normal nedgång på 25 eller 30 procent genom att ta bort de visstidsanställda och utnyttja personalens tidbanker. Men det här är något historiskt nytt och då behövs det nya slags lösningar:

– Vi välkomnar att personalen solidariserar sig. Krisavtalet är ett nytt historiskt grepp och vi är entusiastiska över att gå i spetsen för en modernisering av kollektivavtalet, säger han.

Kan inte stå emot
Verkstadsklubbens ordförande Johan Järvklo är inte alls lika entusiastisk. Han tycker inte att det var bra att IF Metall slöt ramavtalet, som öppnar för lokala krisavtal. Det innebär att allt ansvar vältras över på klubbarna – som inte har några möjligheter att stå emot.

– Det är ett systemskifte som gör att vi går mot konjunkturanpassad lön.
Johan Järvklo hade hellre sett en lösning där staten är med och betalar studier för anställda som inte arbetar full tid. Problemet är, enligt honom, att regeringen är helt passiv.

– Det stora problemet för IF Metall är hur vi ska komma ur krisavtalen. Frågan är när krisen är över. Företag kommer att fortsätta att pressa klubbar att skriva krisavtal.
 
FAKTA / Så funkar krisavtalet
Krisavtalet på Scania gäller från den 1 juni till den 31 december.
Arbetstiden minskas med en dag i veckan och lönen sänks med högst tio procent. För IF Metall flyttas dessutom årets lönehöjning till nästa år, halva semestertillägget skjuts på framtiden och arbetstidsförkortningen tas bort.
Företaget garanterar jobben under resten av året och lovar att den som blir arbetslös, sjuk eller föräldraledig inte ska förlora på krisavtalet.
Genomsnittslönen för metallarbetare är 22 300 kronor i månaden. Med tio procents sänkning blir lönen drygt 20 000. Men verkstadsklubben anser att övriga försämringar gör avtalet ytterligare sju procent dyrare.