Allan Edwall och Kristina Lugn på Teater Brunnsgatan 4 1996. Foto INGVAR SVENSSON/SCANPIX
 

BIOGRAFI. Johan Erlandsson har haft fri tillgång till familjen Edwalls klippböcker och dessutom varit flitig med att intervjua personer som samarbetade med Allan.

Utifrån dessa källor tecknar han i Då kan man lika gärna kittla varandra en rik efterskottsbild av ett förstklassigt konstnärskap.

 

Den fysiska rolltolkningen

Framför allt får man lära sig mycket om hur rollgestaltningen uppstår i ett samspel mellan inlevelse och kroppshållning.

 

”Det är ett oerhört snickeri för att få en roll klar fysiskt.”

 

Så kommenterade Edwall arbetet med Arnolphe i Molières Hustruskolan, av Ingmar Bergman kallad ”en av de mest geniala rollprestationer som gjorts på en svensk teater.”

 

Människan Allan Edwall avlockas inga hemligheter.

 

Men Erlandsson gör en viktig poäng av hur konsekvent han var i sitt politiska engagemang –under en tid när politisk teater blir möjlig att spela i Sverige, för att under en tid bli själva normen.

 

Inställt

Den intressantaste konflikten är kanske kring den vänstersjälvrannsakande Mannen på trottoaren av Anders Ehnmark och P O Enquist 1979.

 

Tvutsändningen ställdes in därför att Edwall och Dramaten hade motsatt sig en efterföljande direktsänd debatt.

 

Vad var det han försvarade: den konstnärliga kvaliteten eller VPK? Förmodligen båda.

 

Bok: Då kan man lika gärna kittla varandra. En bok om Allan Edwall.

Författare: Johan Erlandsson.

Förlag: Atlas.