/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/Arvika24808.jpg
Kristina Karlsson är en av dem som kan förlora jobbet på Arvikaverken.
– Det ordnar sig nog, jag är inte den oroliga typen, säger hon.
 

Kristina Karlsson har bråttom. I skolan väntar ett utvecklingssamtal. Hon är svetsare och måste först hinna reparera en trasig gaffellänk. I ett regn av gnistor slipar hon ner den defekta detaljen.

– Om jag blir av med jobbet kommer jag att sakna mina arbetskamrater. Vi är som en liten familj här på svetsavdelningen. Jag trivs och vill tillbaka hit så fort som möjligt.

Hon och hennes man har tre barn. Barnen blev förskräckta när de hörde att mamma kanske förlorar sitt jobb. Kristina Karlsson stryker sig tankfullt över kinden och säger att det kommer nog att ordna sig ändå. Det har ju gått att byta jobb tidigare, och det är väl bara att prova på något nytt.

Tvåskift blev bara dagtid
I vanliga fall arbetar Kristina Karlsson tvåskift på Arvikaverken, men de senaste veckorna har hon bara jobbat dagtid. Och redan det betyder lägre förtjänst.

Hennes man arbetar som provförare på företaget. Han har arbetat där längre än henne och blir förmodligen kvar. Familjen är på gång att köpa en gård på landet i Speke utanför Arvika. Det är ett stort ekonomiskt åtagande. Troligen räcker det inte med en lön för att klara husköpet.

– Men det ordnar sig nog. Jag är inte den oroliga typen.

Lastmaskiner dominerar
Företaget heter Volvo Construction Equipment, men de allra flesta säger Arvikaverken. Det startades 1885 av Per Andersson, som beskrivs som ett händigt bysnille. Tillverkningen var enklare jordbruksmaskiner.

/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/Arvika34808.jpg  
Bengt Lundström  
/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/Arvika64808.jpg  
Malin Aregarn  
/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/Arvika44808.jpg  
Rune Olsson  
/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/Arvika54808.jpg  
Allan Larsson  
   

Volvo kom in i bilden 1960 och då var produktionen blandad med både jordbruksmaskiner och bandvagnar för trupptransport. I takt med att marknaden för jordbruksmaskiner minskade förändrades tillverkningen, och sedan början av 1980-talet har lastmaskiner dominerat.

Bengt Lundström har varit platschef sedan millennieskiftet. De senaste fem åren har produktionen bara gått uppåt. Antalet anställda har nästan fördubblats till strax under 1.400.

– Det är en ny utmaning att gå ner i takt, men samtidigt tycker jag att det är jobbigt att så många går ut i arbetslöshet, säger platschefen.

Färre beställningar
Nedgången i försäljningen har kommit mycket snabbt. På bara några månader har orderingången sjunkit så att det inte ens finns arbete för ett dagskift. Bengt Lundström förklarar att varslen är lagda utifrån en prognos att det vänder upp nästa år. Om personalminskningen skulle ske med nuvarande beställningar av lastmaskiner som grund skulle ytterligare några hundra få gå.
 
Arvikaverken gör lastmaskiner med olika kapacitet. De minsta L 60 tar sex ton i skopan medan de största L 350 klarar 35 ton. Det betyder att den största kan lyfta den minsta. Maskinerna används i första hand för anläggningsjobb världen över. Exempelvis har bygget av en ny Panamakanal betydelse för orderingången. Nu skjuts i stället många stora projekt på framtiden.

– För oss är det viktigt att behålla eller förbättra kassaflödet nu. Det betyder bland annat att vi drar ner på investeringar och på lager.

Tar marknadsandelar
Platschef Bengt Lundström kan också peka på att Volvo tar marknadsandelar i nedgången. Tidigare under uppgången var det många som köpte andra lastmaskiner för att Volvo inte klarade att leverera tillräckligt snabbt.

På monteringen kopplar Malin Aregarn slangar på en på en gul L 220-maskin.

– När jag fick jobb här tänkte jag att jag kommit till en bra och trygg arbetsplats. Min förhoppning var att kunna ta mig vidare från monteringen. Nu är jag ganska säker på att förlora jobbet.

Hon berättar att stämningen är uppgiven. Luften gick ur alla när det andra varslet kom i mitten av oktober. Tidigare var det mycket diskussion om vilka som ska få gå och vilka som blir kvar, men det har tunnats ut. Det går inte att vrida hur mycket som helst på den diskussionen.

Stöttning
– Här finns ingen osämja. Vi stöttar varandra i stället för att göra det värre.

Malin Aregarn och hennes man köpte hus utanför Arvika för ett år sedan. Hon är gravid och de ska ha barn till våren. Hon skrattar och säger:
– På sätt och vis har jag mitt fixat åtminstone för ett och halvt år, men jag får nog söka jobb under barnledigheten och jag hoppas det vänder så jag kan få komma tillbaka hit.

De stora lastmaskinerna flyttas med hjälp av tryckluft på monteringen. Allan Larsson kör en av dem långsamt. Den svävar fram några millimeter ovanför golvet.

– Det blir inte lätt att få nytt jobb om man åker ut härifrån, säger han.

Oviss framtid
Allan Larsson började på Volvo för sex år sedan. Innan dess hade han arbetat på Carriers kylskåpsfabrik utanför staden. Hela anläggningen flyttade till Ungern.

– Jag vet inte vad jag ska göra om jag förlorar jobbet, säger han.

IF Metallklubbens ordförande Rune Olsson tycker att regeringen ska satsa 100 miljoner kronor så att Volvo
kan behålla alla anställda tills försäljningen går upp igen.

– Nedgången är tillfällig och en sådan satsning skulle vara samhällsekonomiskt försvarbar. Det är dessutom billigt jämfört med bonusarna i Nordea, säger han.

Platschefen Bengt Lundström har förståelse för förslaget, men tror att det är svårt att genomföra – och han är tveksam till att folk i så fall ska vara anställda hos Volvo. Han tror att det behövs en satsning på infrastruktur från regeringen och ett stödpaket med individanpassad utbildning.

– Volvo kan stå för maskinerna under utbildningen.

Tafatthet
Även det socialdemokratiska kommunalrådet Claes Pettersson vänder sig till regeringen. Kommunen har tillsatt en grupp tillsammans med representanter från fack och företag för att arbeta fram ett åtgärdspaket. Han säger att partierna i kommunen är överens om att det behövs en ordentlig satsning på arbetsmarknadspolitik:

– Problemet är regeringens tafatthet. Vi behöver beslut så att vi har något att agera utifrån.

Än har ingen av de fastanställda på Arvikaverken fått besked om uppsägning. Förhandlingarna om turordningslistan är inte klar. Men i dag, fredag, slutar de flesta visstidsanställda.

Magnus Dahlgren är en av dem.

– Nu är jag inte jättemotiverad för jobbet, men jag arbetar på för att visa att jag har moral, säger han.

Magnus Dahlgren har sökt jobb på ABB I Ludvika och han ska sätta upp sig på vikarielistan på dagis. Hans enda plan för nästa vecka är att gå till arbetsförmedlingen.