Regeringen räknar med lägre tillväxt, svagare sysselsättning och ökad arbetslöshet de kommande två åren. Men Sverige är rustat för konjunkturnedgången och ska parera den med sänkta skatter.

I sitt förslag till statsbudget för 2009 beskriver regeringen hur de mörka molnen har tätnat över världsekonomin sedan ett drygt år tillbaka.

I USA har osäkerheten bland dem som lånar ut pengar, inte minst bostadslån, lett till höjda räntor, samtidigt som börskurser och bostadspriser sjunker. Parallellt har olja och mat blivit dyrare. Följden har blivit att hushållen minskat sin efterfrågan.

Dystrare utsikter
Effekterna har spridit sig världen över, även till Sverige. Utsikterna för de svenska exportföretagen har försämrats. Och de företag som är beroende av hemmamarknaden drabbas när hushållens pengar går åt till dyrare bolån och dyrare mat och bensin.

Mot den här bakgrunden sänker regeringen sina antaganden om tillväxten i ekonomin. Den beräknas nu bli 1,5 procent i år och 1,3 procent 2009. Först 2010 vänder det uppåt.

Den svaga tillväxten gör att sysselsättningen dämpas. Arbetslösheten väntas stiga från 6,0 procent i år till 6,6 procent år 2010.

Tvärstopp i Baltikum
Det kan också gå sämre än så. Regeringen betonar att det ekonomiska läget är svårbedömt, och risken för negativa överraskningar är större än  chansen till positiva. Den finansiella oron i världen kan bli mer utdragen än vad regeringen räknat med. För Sveriges del tillkommer en speciell risk: De baltiska ländernas ekonomiska tillväxt har tvärt stannat av. Också de svenska hushållens pessimism om framtiden och svag utveckling av produktiviteten ger anledning till oro.

Att sysselsättningen mattas av är förstås besvärande för en regering som vann valet 2006 på frågan om jobben. Regeringens trumfkort är att Sverige är väl rustat att möta konjunkturnedgången, eftersom de offentliga finanserna är så goda. Även under konjunktursvackan kommer de offentliga finanserna att visa upp överskott. Det betyder att statsskulden fortsätter att minska. År 2011 ska den motsvara 19 procent av BNP. Motsvarande siffror för Euroländerna ligger i år kring 70 procent.

Med så stabila finanser har staten råd med reformer, som mildrar effekterna av konjunkturnedgången. Regeringen bedömer utrymmet för reformer till 32 miljarder kronor år 2009.

Jobbpolitik
Enkelt uttryckt är reformförslagen i budgetpropositionen en fortsättning på den hitills förda jobbpolitiken. Där är jobbskatteavdraget en hörnsten. Det innebar sänkt inkomstkatt för dem som arbetar (men inte för sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer) med 40 miljarder kronor år 2007 och ytterligare 10 miljarder 2008. I ett tredje steg 2009 ska skatten sänkas med 15 mijarder till. Förutom sänkt ”vanlig” inkomstskatt höjs den inkomstgräns vid vilken man börjar betala statlig inkomstskatt. I dag går den gränsen vid 328.000 kronor i årsinkomst, med regeringens förslag får man tjäna ytterligare 18.000 om året utan att betala statlig inkomstskatt.

Skatten ska nu sänkas med ytterligare 15 miljarder kronor om året. Den här gången riktas sänkningen också mot dem som betalar statlig inkomstskatt – det ska färre behöva göra. Också de sociala avgifter som arbetsgivarna betalar sänks, med en procentenhet. Också arbetsgivaravgifterna sänks något. Regeringen beskriver det som ett sätt att mildra arbetskraftskostnaderna i ett läge då lönerna har stigit kraftigt.

Budgetförslaget innehåller också sänkt skatten för pensionärer med låg pension. Andra satsningar gäller utbildning och forskning, samt vägar och järnvägar.

Mer av samma
Mer av samma politik som hittills, med andra ord. I sin finansplan ägnar regeringen stort utrymme åt att bevisa att den har varit framgångsrik. Visserligen berodde den kraftiga förbättringen på arbetsmarknaden 2006 och 2007 ”i betydande utsträckning” på den goda konjunkturen, medger regeringen. Men också reformerna, alltså jobbskatteavdraget och de skärpta vilkoren för sjuka och arbetslösa, har spelat roll.

En indikation på det finner regeringen i att det nu är färre personer som befinner sig i ”utanförskapet” och får ”ersättningar”, det vill säga arbetslöshetsersättning, sjuklön, sjuk- och rehabiliteringspenning eller sjuk- och aktivitetsersättning. Det antal som får någon av de här ersättningarna minskade med 125 000 personer från 2006 till 2007, och i regeringens prognoser fortsätter den minskningen.