Hög tillväxt gynnar folk med de allra högsta inkomsterna. Medan centrala avtalsförhandlingar inte leder till lägre inkomstklyftor än om parterna gör upp om lönerna på branschnivå.

Två forskarlag, ett svenskt och ett amerikanskt, har det senaste halvåret undersökt vad som egentligen påverkar inkomstfördelningen i ett land. Båda grupperna siktar in sig på hur stor del av de samlade inkomsterna som går till de allra översta inkomstlagren.

Hög ekonomisk tillväxt visar sig öka den del av inkomstkakan som går till dem som redan har den största inkomsten.

Bland den procent av befolkningen som tjänar allra mest finns framförallt personer med stora förmögenheter och topparna på stora börsföretag.

Övre medelklassen får betala
Uppgången för den översta procenten sker främst på bekostnad av dem som befinner sig strax under inkomstmässigt – den övre medelklassen.

– Tillväxt gynnar hela befolkningen, även de allra fattigaste. Men de i toppen av fördelningen gynnas ännu mer. En trolig orsak till det är att inkomsterna i denna grupp är mer direkt knutna till hur ekonomin utvecklas, genom vinster och andra kapitalinkomster, säger Daniel Waldenström, ekonom vid Institutet för näringslivsforskning.

Ökade skillnader
Han har, tillsammans med ekonomerna Jesper Roine och Jonas Vlachos, följt inkomstandelarnas utveckling under hela 1900-talet i 16 industrialiserade länder.

Deras resultat visar att den finansiella utvecklingen gör avtryck på inkomstfördelningen.

När aktie- och finansmarknadernas del av ekonomin växer genom avregleringar och andra omläggningar går en större andel av inkomsterna till de övre inkomstskikten, något som kan ha bidragit till de ökade ekonomiska skillnaderna i Sverige på senare år.

– Den yttersta toppen gynnas extra mycket av den finansiella utvecklingen. Det kan förklaras av att kostnaderna för transaktioner minskar samtidigt som stigande marknadsvärden gör att förmögenheterna ökar, säger Daniel Waldenström.

Skatter ökar värdet av fritid
Höga marginalskatter har rakt motsatt effekt. De krymper biten av inkomstkakan som går till toppskikten. Förhållandet gäller redan innan skatterna har betalats, eftersom undersökningen har gjorts på individernas inkomster före skatt.

– Den effekt som kan förklara detta lite förvånande rön är incitamentseffekten. Marginalskatterna gör det mindre lönsamt att försöka öka inkomsterna och leder till att värdet på fritiden ökar, säger Daniel Waldenström.

Vänsterregeringar minskar inte klyftor
Medan de svenska forskarna inriktar sig på olika ekonomiska faktorers inverkan på inkomstfördelningen har två amerikanska statsvetare undersökt om politiska majoriteter och institutioner på arbetsmarknader spelar en avgörande roll.

– Vi finner att två faktorer som ofta förs fram för att förklara skillnaderna mellan industriländer inte är lika viktiga som vi trodde, säger David Stasavage vid New Yorkuniversitetet.

I sin rapport hävdar han och Kenneth Scheve att vänsterregeringar inte leder till långsiktigt minskade inkomstklyftor.

Centrala förhandlingar påverkar
På vilken nivå som löneförhandlingar sker kan dock ha betydelse för fördelningen. I länder med förhandlingar på branschnivå är inkomstskillnaderna mindre än där parterna enbart gör upp på lokal nivå.

Däremot finner Stasavage och Scheve inget stöd för att centrala förhandlingar skulle ge jämnare fördelning jämfört med uppgörelser på branschnivå. De håller fram den svenska utvecklingen under 1900-talet som ett praktexempel.

Inkomstskillnaderna var på väg ner redan före Saltsjöbadsavtalet och den solidariska lönepolitiken.

Att avtalsförhandlingarna centraliserades ledde inte till att nedgången accelererade utan den fortsatte i samma takt.

– De som finner att centrala löneförhandlingar har stor betydelse tittar bara på utvecklingen efter 1970. När vi tittar på data från längre tillbaka i tiden finner vi att den förklaringen inte längre håller, säger David Stasavage.

Facklig organisering minskar klyftor
Något som dock visar ett tydligt samband med inkomstfördelningen är den fackliga organisationsgraden.

Länder med hög facklig organisering har mindre inkomstspridning. David Stasavage är dock tveksam till att utifrån det dra slutsatsen att organisationsgraden i sig minskar klyftorna.

– Våra resultat bevisar inte det, även om de tycks tyda på det. Vi måste se till orsakssambanden. Det behöver inte vara den höga fackliga organisationsgraden som leder till minskad inkomstspridning. Utan det kan finnas ett underliggande ekonomiskt förhållande som leder både till att fler är med i facket och utjämnade inkomster, säger han.