Den 27 mars presenterade regeringen en proposition som syftar till att sjukskrivna så snart som möjligt skall slussas ut ur sjukförsäkringen och in i arbetslöshetsförsäkringen. Förslaget som förväntas träda i kraft den 1 juli går i korthet ut på att den sjukskrivnes arbetsförmåga efter sex månader ska prövas mot hela den reguljära arbetsmarknaden. Undantag kan dock göras för vissa kategorier. Om man vid en sådan prövning anses kunna klara ett på arbetsmarknaden vanligt förekommande arbete ska man inte längre ha någon rätt till ersättning från sjukförsäkringen.

De som tillräckligt länge uppburit sjukersättning är inte berättigade till arbetslöshetsförsäkring och har heller ingen sjukpenninggrundande inkomst. Det som återstår är socialbidrag.

Modellen leder till att den försäkrade i ett mycket tidigt skede riskerar att förlora sin anställning och sin ekonomiska trygghet. Trots att regeringen kallar förslaget för ”rehabiliteringskedja” så innehåller det inget som ger några praktiska möjligheter till arbetslivsinriktad rehabilitering. I stället handlar det om att så snabbt som möjligt konstatera att det inte finns några förutsättningar att återgå i arbete hos ordinarie arbetsgivare.

Skumt förslag
Förutom en uppstramning av tidsgränserna innehåller också förslaget införandet av en ny ledighetslag att vid sjukdom prova annat arbete. Förslaget är lite märkligt eftersom en av förutsättningarna för att man ska få vara ledig är att man har fått ett arbete vilket visar att man har arbetsförmåga. Om provet inte skulle fungera så blir det svårt för den försäkrade att återfå sin rätt till ersättning från försäkringen.

Ett ytterligare förslag är en skyldighet för den försäkrade att till Försäkringskassan inge ett utlåtande från sin arbetsgivare i vilket ska anges vilka möjligheter som finns att ta till vara den försäkrades arbetsförmåga inom arbetsgivarens verksamhet. Arbetsgivaren kan hävda att det inte finns något  såndant arbete, och får därmed det lättare att säga upp den försäkrade på grund av sjukdom.

Drygt 500.000 människor uppbär sjuk- och aktivitetsersättning eller är långtidssjukskrivna. En majoritet av dessa har uppgivit att de skulle kunna utföra ett samhälleligt nyttigt arbete under förutsättning att de kunde få någon form av arbetslivsinriktad rehabilitering eller anpassat arbete. Det vore i allas intresse att så många som möjligt kunde börja förvärvsarbeta.

Inte så märkligt
Det går heller inte att sticka under stol med att sjukskrivningsprocessen har varit långsam och passiviserande, och att sjukförsäkringen i många stycken har kommit att bli en allmän inkomstbortfallsförsäkring. I takt med att arbetslivet präglats av ständiga omorganisationer har dessutom tilliten bland de anställda avtagit vilket också har lett till fler långtidssjukskrivningar. Lägg därtill att arbetsgivarens och Försäkringskassans rehabiliteringsverksamhet har havererat så förefaller det inte så märkligt att fler och fler har hamnat utanför arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingens lista över bristyrken är lång. En rehabiliteringskedja värd namnet skulle rikta in sig på att utbilda långtidssjuka för seriösa arbetsgivares rekryteringsbehov.

I stället riskerar regeringens förslag att driva fram en låglönesektor utanför våra kollektivavtal, vilken skulle kunna komma att sprida ett tryck nedåt på lönerna också för andra grupper. En sådan utveckling gagnar inte någon.

Jimmie Söndergaard
Förbundsjurist LO-TCO Rättsskydd AB

Kari Murtola
Kent Tjäder
LO Norrköping