Under sin regeringstid har alliansen sjösatt 70 ändringar i skattesystemet, med en budgeteffekt på 55 miljarder kronor. Därmed bryter alliansen nu upp det skattesystem som gällt sedan skattereformen 1991.

Reformen syftade till att göra ekonomin mer effektiv genom att skattesystemet skulle bli rakt, enkelt och lättöverskådligt.

Enligt Åsa-Pia Järliden Bergström kan också det nya systemet med välvilja klassas som ett försök att förbättra den ekonomiska effektiviteten, fast på rakt motsatt sätt.

– Man kan anta att de har ett mål om så kallad ”optimal beskattning”, där man inför lägre skatt på det som kan tänkas påverka den ekonomiska effektiviteten mycket, och vice versa.

Skattesystemet är därmed nu ett lapptäcke av nya regler.

Olika skattetryck
En inkomst på 200 000 kronor kan beskattas olika beroende på vem du är och hur du tjänar pengarna. Skatten blir lägre eller högre beroende på om du arbetar eller är pensionär, om du tillhör gruppen medelålders asfaltläggare eller gruppen ungdom – eller driver ett lokalvårdsföretag med mera.

Tvärs emot de tidigare tankarna om att alla inkomster skulle beskattas lika.

– Utan likformighet är skattesystemet svårt att kombinera med rättvisa vilket får konsekvenser för legitimiteten, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.

Mest till de som har mest
– Förändringen av fastighetsskatten ger att de med större förmögenhet i sina villor tjänar stora summor medan de med billigare villor inte tjänar någonting alls, och de som anlitar en företagare för att klippa häcken får avdrag men inte om häcken kallas för sly.

Men hur var det då med målet, att förbättra den ekonomiska effektiviteten?

Klarast kommer det till uttryck i att skapa jobb genom att använda skatt som styrmedel.

– Det är regeringens ambition, men vi tror inte att effekterna blir så stora. Först och främst får alla som arbetar en relativt stora skattsänkning, men långt ifrån alla får en marginalskattesänkning, säger Åsa-Pia Järliden Bergström

Jobbar inte mera
– Höginkomsttagare får inte lägre skatt om de arbetar mer och därmed heller ingen drivkraft till att arbeta mer. Eftersom de får mer pengar utan att göra mer så kanske de till och med väljer att arbeta mindre.

– Mycket, mycket pengar går åt till skattesänkningar åt folk som inte ger något ökat arbetsutbud i gengäld, och då kan man ställa sig frågan om det verkligen är ökat arbetsutbud som var syftet, eller bara att sänka skatten.

I förlängningen ser Åsa-Pia Järliden Bergström ett ännu större hot. Till följd av befolkningsutvecklingen måste arbetsutbudet öka, men skatteinkomsterna kan behöva öka ännu mer för att behålla vår välfärd.

– Vi måste se hur vi ska klara äldrevård och skola, och vi måste utforma ett skattesystem där vi även i framtiden kan finansiera den välfärd vi vill ha, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.

Ladda ner: hela rapporten "Vad händer med skatterna?" (pdf-fil)