En grupp som det talas väldigt tyst om i dagens debatt är alla de lönebidragare som arbetar i föreningslivet. Jag vill påstå att deras insatser i det svenska föreningslivet är avgörande för många föreningar att överhuvudtaget verka.

Just nu pågår en klappjakt på alla dessa som uppbär lönebidrag i någon form. Bidragen ska sänkas eller tas bort, folk ska ha ”riktiga” jobb i stället.

Lönebidraget är inte något föreningsstöd, men vi vet ju alla att möjligheten för nästan alla föreningar att anställa personal utan bidrag är nästan obefintlig, och den lönebidragsanställdes chanser att klara ett jobb i konkurrens med ”helt friska” existerar knappast.

Har man någon gång räknat på vilken samhällsnytta lönebidragsanställda gör? Vad skulle kostnaden vara om kommunerna själva betalade för den fritidsverksamhet som lönebidragsanställda och föreningarna står bakom? Vad är alternativen för alla de människor, de flesta unga, om de inte hade sina föreningsaktiviteter?

Jag ser en stor fara när man är inne och petar i bidragen för de arbetshandikappade, deras insats betyder mycket för föreningslivet i Sverige.

Jag hoppas att frågan kommer upp på bordet, att opposition ifrågasätter vad som är på gång.

Stefan Ljung