Laval-målet i EU:s domstol har kommit ett steg närmare ett avgörande. Generaladvokaten i målet, Paolo Mengozzi, har lämnat sitt förslag till svar på Arbetsdomstolens frågor. Det innebär att vi kan förvänta oss en dom från EG-domstolen framåt juletid. Generaladvokatens yttrande är viktigt men inte på något sätt avgörande. Det är vad domstolens 13 domare slutligen säger som är avgörande.

Generaladvokatens förslag är i huvudsak en framgång för de fackliga organisationerna, både i Sverige och i hela Europa. Han slår inledningsvis fast att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är en grundläggande rättighet som skyddas av EG-rätten. Det är en mycket viktig och klargörande slutsats som inte uttalats tydligt tidigare. Däremot menar han att denna grundläggande rättighet inte är överordnad andra rättigheter, framförallt inte reglerna om fri rörlighet. Dessa rättigheter ska vägas mot varandra och tillgodoses samtidigt. Han menar också att EG-fördragets regler om fri rörlighet kan åberopas även mot åtgärder från fackliga organisationer.

Men den fria rörligheten kan aldrig tillåtas att ”skada själva kärnan i rätten att vidta stridsåtgärder”. Med andra ord är rätten att vidta stridsåtgärder väl skyddad men inte obegränsad.

Svenska och utländska arbetstagare ska behandlas lika
Nästa stora framgång i yttrandet är att generaladvokaten uttryckligen godkänner den svenska arbetsmarknadsmodellen och det svenska genomförandet av det så kallade utstationeringsdirektivet. I Sverige regleras många viktiga frågor på arbetsmarknaden i kollektivavtal och inte i lag. Det gäller framför allt löner och andra ersättningar som ju helt regleras i kollektivavtal. När utstationeringsdirektivet infördes i svensk rätt valde Sverige att inte införa några särskilda lagregler om lön. Istället sa regering och riksdag att det är en facklig uppgift att träffa kollektivavtal även med utländska företag som är här tillfälligt och därigenom skydda de utländska arbetstagarna. Det är helt i sin ordning säger generaladvokaten. Eftersom svenska arbetsgivare i så hög utsträckning är bundna av kollektivavtal i Sverige så är det fullt tillåtet att ställa samma krav på utländska arbetsgivare.

Vad som också är bra är att generaladvokaten säger att det är tillåtet att ställa krav på att kollektivavtalens vanliga lönebestämmelser ska tillämpas, det vill säga att normal lön ska utgå, inte bara minimilön. När det gäller lön ska alltså svenska och utländska arbetstagare behandlas lika när de arbetar i Sverige.

På frågan om den så kallade Lex Britannia är i överensstämmelse med EG-rätten svarar generaladvokaten också i princip ja. Att eventuella utländska kollektivavtal med sämre regler trängs undan är till och med nödvändigt konstaterar han om vårt system för att skydda arbetstagarna ska fungera.

Yttrandet öppnar för segdragna tvister
Men allt är inte bra i yttrandet. Generaladvokaten konstaterar först att utstationeringsdirektivet enligt sin uttryckliga ordalydelse inte får påverka rätten att vidta stridsåtgärder. Men sedan använder han direktivet just för att begränsa den rätten. Han menar nämligen att det inte är tillåtet att kräva förbättringar för arbetstagarna i frågor som inte omfattas av direktivet. Trots att han konstaterat att direktivet är ett minimidirektiv, det vill säga bara anger vilket skydd arbetstagarna minst ska ha. I den delen är yttrandet inte genomtänkt och direkt ologiskt.

Dessutom menar han att de krav som ställs mot den utländska arbetsgivaren måste vara proportionerliga och vara förbättringar för arbetstagarna. Vad som är proportionerligt är ofta svårt att säkert säga på förhand. En sådan princip öppnar alltså upp för segdragna tvister som en oseriös arbetsgivare kan använda för att fördröja kollektivavtalstecknandet. Man ska dock komma ihåg att kravet på proportionalitet bara gäller när en utländsk arbetsgivare som normalt bedriver verksamhet i ett annat land tillfälligt kommer hit med sina arbetstagare. Det är inte någon allmän proportionalitetsprincip som föreslås.

Dessutom synes generaladvokaten mena att varje enskilt avtalsvillkor ska granskas och bedömas för att avgöra om stridsåtgärden är lovlig. Det kan leda till avsevärda praktiska problem att jämföra om villkoren i det svenska kollektivavtalet på alla punkter är bättre än vad arbetstagaren har med sig hemifrån. Det är en orimlig tanke att utländska arbetstagare skulle ställas helt utan löneskydd och försäkringsskydd bara för att någon detalj i avtalet kan ifrågasättas. Det måste i högsta grad vara oproportionerligt att arbetsgivarens intresse alltid går först. Däremot är det naturligtvis i normalfallet så när vi kräver kollektivavtal att de villkor arbetstagarna har med sig hemifrån är väsentligt mycket sämre. I Laval-fallet har bolaget visat upp ett kollektivavtal med det lettiska byggfacket som innebär att de anställda skulle ha ungefär 78  kronor per timme. De anställda säger dock att de i verkligheten bara har fått mellan 20 och 35 kronor per timme beroende på yrkeskvalifikationer.

Klara brister i detaljerna
Sammanfattningsvis är generaladvokatens yttrande bra i de stora principfrågorna. Men när det kommer till detaljerna finns det klara brister. Förhoppningsvis kommer domstolen i sin dom att ta hänsyn till att principerna ska tillämpas i cirka 30 länder med olika regler på arbetsmarknaden och ge varje land ett stort utrymme att anpassa principerna så att de passar in på verkligheten.

Dan Holke
Chef för LO/TCO Rättsskydd
Skriv till debattredaktören