Det får lov att ta tid, säger personalen. Redan när jag läser det förstår jag att det är något särskilt med Bräcke hospice.
Dit kom fotograf Hillevi Nagel för att till och från under tre års tid i ord och bild dokumentera livet i dess slutskede. Personal, anhöriga och patienter kommer alla till tals.

Här bryr man sig om människans alla aspekter – den kroppsliga, psykiska, andliga och sociala. Man lyssnar på sina gästers önskemål och låter individen få ta plats och bli sedd.

Ute i samhället är döden tabubelagd, men här talar man klarspråk, berättar personalen. Alla patienter vet varför de är här och i väntan på döden blir livet viktigt. Många frågor återkommer. Vad går det ut på? Vad kommer hända sen? Rädsla och ångest är vanligt, men där finns hela tiden någon till hands. Att hålla handen kan räcka. Men här finns också utrymme för samtal och skratt.

Nagel har närmat sig patienterna med respekt och låter bilderna berätta om omtanke och hänsyn. Hennes varsamhet förstärks av det mjuka svartvita fotot, som hon varvar med enstaka meditativa bilder i färg. Boken visar på det goda exemplet, hur vård kan se ut när det finns tid och medmänsklighet. Som en nattsköterska på Bräcke förklarar.

– De har det bra som dör här.

Eva Dandanelle
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören