Näringslivets företrädare vill inte alltid erkänna det. Men arbetsgivarfrågor och löneförhandlingar är det sammanhållande kittet i Svenskt Näringsliv, precis som i gamla Saf.

Den uppfattningen driver Hans De Geer, professor i historia i Stockholm, i sin nya bok om Svenskt Näringsliv, som kommer ut i dag, torsdag. Hans De Geer har skrivit Safs historia förr: I boken Arbetsgivarna från 1992 skildrar han organisationens första 90 år, från bildandet år 1902. Både den förra och den nu aktuella boken har skrivits på Safs respektive Svenskt Näringslivs uppdrag, men det breda samhällsperspektivet gör böckerna intressanta för en bredare allmänhet.

Hans De Geer skildrar hur Saf under 1980-talet ser lönebildningen som ett växande problem. Lönerna sätts på tre nivåer: i centrala uppgörelser mellan Saf och LO, i kollektivavtal för varje bransch och slutligen i löneförhandlingar ute på företagen. I vart och ett av stegen bevakar förhandlarna vad andra grupper har fått. Avtalen vimlar av klausuler som gör att lönerna automatiskt ska räknas upp eller omförhandlas om någon annan grupp får mer. Löneökningar från expansiva branscher sprids på så sätt till hela arbetsmarknaden, och företagens konkurrenskraft gröps ur.

Sköts åt sidan
I slutet av 1980-talet ansåg Saf att den gamla svenska modellen hade havererat, och 1990 bröt arbetsgivarna upp. Saf beslutade att inte medverka till centrala löneuppgörelser. 1991 lämnade Saf också alla styrelser för statliga verk och myndigheter, där parterna dittills hade haft inflytande. I Safs verksamhet sköts förhandlandet åt sidan, medan lobbyarbete och idémässig påverkan sattes i centrum, som kampanjen för ett ja i EU-omröstningen.

I De Geers beskrivning var det alltså Saf som bröt upp – men omställningen till en ny modell hängde också samman med förändringar i omvärlden. Åren efter kommunismens fall blev en liberal skördetid. Marknader avreglerades, och kapitalet flöt fritt över gränserna. I Sverige slopades statsmakternas kontroll över valutaflöden, valutakurs och ränta. När staten inte längre kunde devalvera bort effekterna av upptrissade löne- och prisökningar vilade hela ansvaret på arbetsmarknadens parter.

För att stabilisera löne- och prisökningarna gav regeringen en grupp erfarna förhandlare, Rehnbergkommissionen, i uppdrag att medverka till nya löneavtal. Kommissionen bidrog till att parterna bröt med den tidigare modellen och rensade ut klausulerna om automatiska löneökningar, anser Hans De Geer.

Sargat Saf
– Ändå gick avtalsrörelsen 1995 över styr för Safs del, säger han. Arbetsgivarna framstod som kraftlösa och splittrade. Saf var också sargat efter ett misslyckat försök att gå ihop med Industriförbundet.

Ur misslyckandet föddes en stark vilja bland arbetsgivareförbunden att hålla samman. Den sammanhållningen var en förutsättning för den nya modell för lönebildning, som facken inom industrin tog initiativ till 1996. Industriavtalet, som anger spelregler för en stabil löneutveckling, är grunden i vad Hans De Geer kallar den nya svenska modellen. Genom Medlingsinstitutet, som kom till år 2000, har industriavtalets principer spridits till andra delar av arbetsmarknaden.

– Först när lönebildningen hade fått en hållbar form lyckades sammanslagningen mellan Saf och Industriförbundet, konstaterar Hans De Geer.

Det var alltså ett misstag att tro att mindre centraliserade löneförhandlingar skulle göra arbetsgivarfrågorna oväsentliga, enligt De Geer. Rollen som arbetsgivarnas företrädare, och som samordnare i avtalsrörelsen, ska Svenskt Näringsliv inte sopa under mattan, utan tvärtom lyfta fram, är författarens råd. Den kan stärka identiteten och legitimiteten hos Svenskt Näringsliv, som jämfört med Saf fortfarande är ett blekt varumärke.

FAKTA: SAF bildades 1902
Svenska arbetsgivareföreningen (Saf) bildades 1902, delvis som en reaktion på generalstrejken samma år, men främst som en motkraft till LO. Tio år senare bildades Industriförbundet, en parallell organisation till Saf som försökte förbättra näringslivets villkor genom lobbyarbete, utredningar och opinionsbildning. År 2001 slogs de båda organisationerna samman till Svenskt Näringsliv.  I dag har Svenskt Näringsliv drygt 54.000 medlemsföretag med 1,5 miljoner anställda. Företagen är organiserade i 50 bransch- och arbetsgivareförbund.

Läs också: nyhetsartikeln "Förre LO-basen: En orättvis historia"
Läs också: mer arbetsgivarhistoria på Svenskt Näringslivs hemsida