– En intressant historieskrivning. Men orättvis: Löneförhandlingarna mellan Saf och LO fungerade inte så dåligt som boken gör gällande.

Förre LO-ordföranden Bertil Jonsson, som hade bjudits in för att kommentera den nya boken om Svenskt Näringsliv när den presenterades i början av veckan, har flera invändningar.

Enligt boken byggde den gamla svenska modellen, med både centrala, branschvisa och lokala löneförhandlingar, på isolering från omvärlden. Vilket inte fungerade när ekonomin blev mer och mer internationell.

Satte ramarna
– Helt fel. Allt ekonomiska underlag inför förhandlingarna, både vårt och Saf-ekonomernas, hade ett internationellt perspektiv även på vår tid, betonar Bertil Jonsson. Exportindustrins konkurrenskraft satte ramarna.

Bertil Jonsson pekar på statistik från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD som visar att lönerna i Sverige ökade ungefär i samma takt som i omvärlden, med undantag för några år i slutet av 1980-talet då Saf redan börjat dra sig undan förhandlandet.

Också samtalen mellan LO och Svenskt Näringsliv om en ”allians för tillväxt” får en skev behandling i boken, enligt Bertil Jonsson.

Fånga in
– Vid ett möte med Saf i november 1996 förklarade vi att LO inte strävade efter att återgå till centrala löneförhandlingar, och att LO ville se en kraftigt förstärkt medlingsinstitution. 1998 hade vi och Saf i princip enats om en ny modell för avtalsrörelserna, med en stark medlingsfunktion och en metod för att fånga in förbund som rymde från samordningen.

– Men i sista stund slöt Saf ett avtal med PTK och Saco med helt annat innehåll, som vi erbjöds att ansluta oss till. Vi blev bedragna.

Läs också: nyhetsartikeln "Saf i ny skepnad"
Läs också: Mer arbetsgivarhistoria på Svenskt Näringslivs hemsida