/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2007/msarwidson.jpg
En asfaltblomma i barndomens skog. Marie S Arwidson i Lill-Janskogen i Stockholm. Foto: Theresé Ny.

Svensken har skogen i sin själ. Där hittar vi lugn och får tid att fundera. Samtidigt är den en viktig råvara. Marie S Arwidson är skogens drottning och står i spetsen för skogsarbetsgivarna.

– Jag är stolt över att representera en industri som ligger nära naturen och som skapar produkter som används dagligen. Det är allt från tidningspapper till trädoftande hus. Vi är nära människorna och vi är en av världens ledande exportörer, säger hon.

Marie S Arwidson har dock inte sina rötter i skogen. Hon växte upp vid Engelbrektskyrkan på Östermalm i Stockholm. Barndomens skog var Lill-Janskogen, och kälkbackarna fanns på kullarna i Humlegården. En del av hennes jobb är att propagera för skogsindustrin. Hon pekar på att den sysselsätter 180 000 personer och drar in 120 miljarder kronor till landet. Dess företag är ofta den enda stora arbetsgivaren på orter i glesbygden. Samhället är uppbyggt kring pappersbruket eller sågverket. Bygden lever och dör med skogsföretaget.

För henne är det en självklarhet att arbetsgivare och fack har gemensamma intressen i att värna om industrins konkurrenskraft. Det handlar bland annat om elpriser och priserna på råvaror, där både de anställdas och arbetsgivarnas organisationer har nytta av att priserna inte stör konkurrensförmågan.

Största boven
För Marie S Arwidson är skogen en viktig del av lösningen på klimatfrågorna. Träden och produkterna kan binda stora mängder koldioxid, som är den enskilt största boven bakom växthuseffekt. Industrin har starkt fokus på miljön – både i skogsvård och i fabrikernas miljöstandard, enligt henne.

– Sverige är ett litet land, men som skogsindustrination är vi en stormakt. I Bryssel lyssnar man mycket på oss och på Finland.

Det är trots allt konkurrenskraften som är det viktiga. För Marie S Arwidson är en av de viktigaste politiska frågorna diesel- och kilometerskatten. Den befintliga dieselskatten är för hög och ett förslag om kilometerskatt för vägtransporter, som många miljövänner gillar, borde stoppas. Poängen för Skogsindustrierna är att detta inte ska vara dyrare än i konkurrentländerna.

En annan betydande utgiftspost är arbetskraftskostnaden, det vill säga lönerna. Den avhandlas just nu i avtalsrörelsen. Marie S Arwidson säger att det är en av få kostnader som arbetsgivarna kan påverka. Skogsindustrierna har slutit avtal med LO-förbunden Skogs- och träfacket samt Pappers. Hon beskriver förhandlingarna med Pappers som annorlunda, och dialogen med Skogs- och trä som konstruktiv.

– Jag har respekt för att Pappers nya ordförande, Jan-Henrik Sandberg, sätter sin prägel, säger hon.

Konstruktivt samarbete
Kraven från Pappers har varit fler än tidigare och det fanns också krav på mer fackligt inflytande. Pappers nya hållning vill hon inte närmare resonera om. Nu hoppas hon på ett konstruktivt samarbete med förbundet. Marie S Arwidson är dock särskilt nöjd med att det inte blev någon arbetstidsförkortning.

– Det är en icke-fråga för oss. Vi behöver ökad flexibilitet och så effektiva arbetsplatser som möjligt. Kortare arbetstid bidrar inte till detta.

På fackförbundet Pappers är de särskilt glada för att en stor del av löneökningarna kommer att vara generella – att varje anställd är garanterad ett visst påslag. Marie S Arwidson tycker precis tvärtom. Arbetsgivarna vill ha möjlighet att premiera duktiga anställda och dem som lär nytt, vidareutvecklas och tar större ansvar.

Uppenbarligen tycker hon att förhandlingarna med Skogs- och träfacket var enklare. Kraven har varit färre och hon vill lyfta fram att kontinuerlig drift har blivit en naturlig del av verksamheten i sågverksavtalet. Det är viktigt för att sågverken ska kunna anpassa sig till kundernas önskemål. De japanska köparna är särskilt krävande.

– Det krävs en modernisering av arbetet utan att de anställdas villkor blir sämre.

En stadgefråga
Marie S Arwidson sitter i Svenskt Näringslivs beredningsutskott, som försökte stoppa uppgörelsen mellan Handels och Svensk Handel. Hon säger att faran är att den allmänna lönenivån drivs uppåt. Det urholkar konkurrenskraften och leder till arbetslöshet. När det gäller arbetsgivarnas centralisering säger hon bara att det är en stadgefråga, och att facket också har en kraftfull samordning.

Hon är en av få kvinnor i toppen på näringslivets organisationer. Det är inget särskilt med det, tycker hon, och konstaterar bara:

– Jag är vd för Skogsindustrierna. Det är min befattning.

FAKTA: Marie S Arwidson
Yrke: Vd för Skogsindustrierna.
Ålder: Fyller 56 i år.
Bor: I en gul trävilla i Sigtuna nära Mälaren.
Inkomst: 168.000 kronor i månaden – ”jag tycker det är en bra lön”.
Familj: Gift med Olle, som är managementkonsult, fyra vuxna barn och av dem är två styvbarn.
Utbildning: Civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm.
Karriär: Arbetat med frågor som rör skog och papper i över 25 år och bland annat lett den europeiska pappersindustrins samarbetsorganisation.
Fritid: ”Min man och jag försöker hålla oss i form med promenader och annan träning. På vintern åker jag både långfärdsskridskor och skidor.”
Bil: BMW 525 Touring, ska få ny bil: en diesel med partikelfilter.
Senaste bok: Mao – den sanna historien av Jung Chang och Jon Halliday. ”När jag reser läser jag mycket deckare.”