Två procent av grundskole-eleverna börjar aldrig på gymnasiet. Av dem som börjar gymnasiet blir 28 procent utan slutbetyg. Och 36 procent får inte behörighet till högskolan. Allt enligt Skolverket.

40.000 elever lämnar gymnasiet varje år utan fullständiga betyg.De flesta som hoppar av byter till ett annat program eller kommer tillbaka till skolan efter något år. Många reparerar sina studieavbrott på komvux. Men några lämnar skolan helt. Exakt hur många går dock inte att säga.

Skolverket vet att fler killar än tjejer hoppar av, de flesta går på yrkesprogram eller individuellt program och många har valt otraditionellt. Tjejer på mansdominerade program går det sämre för och vice versa. Majoriteten hoppar av sista året, sista terminen. Betygen blev kanske inte som de tänkt sig och då är det bättre att komplettera senare än att få betygen svart på vitt.

Vart de ungdomar tar vägen som aldrig börjar på gymnasiet – ett par tusen varje år – är det få som vet. Det finns ingen statistik. Och forskningen är ofullständig. Många talar om ett glapp, att gruppen 16- till 18-åringar hamnar i ett ingenmansland. Det gäller i synnerhet dem som aldrig börjar på gymnasiet, men även den grupp som hoppar av skolan och inte återvänder.

Unga mellan 16 och 18 ska vara i gymnasieskolan – så är det tänkt. De ska vara på något av de 17 nationella programmen eller på det individuella programmet som ska fånga upp unga som behöver läsa in ämnen eller komplettera för att klara ett vanligt program.

Frånvarande
För den som inte når dit finns ingen heltäckande lösning. Kommunerna har ett ansvar att följa upp vad som händer unga mellan 16 och 20 som inte går i skolan. Men det skiljer sig mellan olika kommuner hur arbetet går till. Det finns ett tjugotal navigatorcentrum, några andra kommunala projekt och föreningsarbete. Men dessa ger ingen tydlig bild av läget.

Och Skolverket gör inga studier av dem som inte går till gymnasiet. För den som inte fyllt 18 år är arbetsförmedlingen stängd, det går inte läsa på folkhögskola och få arbetsgivare anställer någon som inte har körkort, inte kan arbeta obekvämt och inte är myndig.

Några av de unga som inte söker till gymnasiet, eller hoppar av, reser utomlands. Andra tar ett sabbatsår, lever på föräldrarna, är
arbetslösa, arbetar svart, finns på behandlingshem eller lever i kriminalitet. Det visar intervjustudier som bland annat Ungdomsstyrelsen gjort.

– Det finns många som far illa, som lever i misär, enligt John Östh, kulturgeograf vid Uppsala universitet. Särskilt i gruppen med enbart grundskola. Det saknas dock statistik, därför är det svårt att uttala sig om hur de här ungdomarna har det.

Redo att hoppa
John Östh har studerat hur ungdomar utan gymnasium försörjer sig och sett att de som grupp har det sämre ekonomiskt och socialt än andra. De flesta är arbetslösa eller också är det okänt vad de gör.

Många elever får problem på gymnasiet. De hänger inte med, är trötta, vill hoppa av. En lösning på problemet skulle kunna vara att minska det teoretiska inslaget.

Det avvisar Sven Sundin, undervisningsråd på Skolverket:

– Svaret är inte att utarma de praktiska programmen på teori och tro att eleverna är dumma. För det är de inte. Däremot behöver elever olika mycket tid.

I grundskolan finns ryggmärgsreflexen att den som inte hänger med ska få hjälp – i gymnasiet lägger man hellre skulden på eleven som får höra att han eller hon ska sluta skolan eller byta program, enligt Sven Sundin.

Karin Lindgren Strömbäck