Anställda som är födda i utlandet tjänar 2.000 kronor mindre i månaden än infödda svenskar, visar en LO-rapport.

Ändå kan rapportförfattaren Mats Larsson vid LO inte utan vidare tala om lönediskriminering i meningen olika lön för samma arbete. Bakom löneklyftan döljer sig nämligen skillnader i klass, yrke och antal år i Sverige, som till största delen kan förklara varför infödda svenskar tjänar mer än invandrare.

Redan en uppdelning efter födelseland och klass ger viktiga ledtrådar. För arbetare var medellönen 17.800 kronor i månaden 2003, men de som var födda i Sverige tjänade 900 kronor mer än utlandsfödda, en skillnad på 5 procent till de svenskföddas fördel. För tjänstemän var löneskillnaden mindre: 26.500 i månaden för svenskfödda mot 26.100 för utlandsfödda, en skillnad på 1,5 procent.

Att gruppen utrikesfödda ändå kan ha 2.000 kronor mindre i månadslön än inrikesfödda verkar ju konstigt mot den här bakgrunden. Förklaringen är att de som kommer från andra länder i mycket högre grad är arbetare. Var fjärde medlem i LO-förbunden har utländsk bakgrund, och var sjätte har själv invandrat till Sverige.

Förutsägbart glapp
Ju fler år de utrikesfödda har bott i Sverige, desto mindre blir löneklyftan till dem som är födda i landet. Förklaringen är enkel. Ju längre tid du har varit i Sverige, desto större är chansen att du hunnit bli tjänsteman. Men även för de utrikesfödda som förblir arbetare krymper löneklyftan med åren. Utrikesfödda arbetare som varit länge i Sverige (från 1979 eller tidigare) har faktiskt högre löner än svenskfödda arbetare i genomsnitt. Generellt finns alltså de utrikesfödda oftare i låglönejobb. När Mats Larsson delar upp arbetarna på sektorer visar sig löneskillnaden vara störst i privat tjänstesektor, där de som är födda i Sverige tjänar 800 kronor mer i månaden än de utlandsfödda. Det är ingen djärv gissning att det beror på att fler invandrare städar medan fler svenskar jobbar på bank och advokatkontor.

I offentlig sektor och tillverkningsindustri är löneklyftan mindre, 700 respektive 500 kronor. Minst är den i byggnadsindustrin: Där skiljer det bara en hundralapp i månaden.

– Inom en viss bransch kan löneskillnaden mellan svenskar och invandrare alltså vara nästan obefintlig. Det beror på att kollektivavtalen minimerar utrymmet för godtyckliga löneskillnader, säger LO:s avtalssekreterare Erland Olauson.

Diskrimineringen sker alltså inte mellan svenskar och invandrare på en och samma arbetsplats. Det mesta av löneskillnaden – kanske hela – förklaras av vilka jobb invandrarna får.

– Invandrare får inte de jobb som de har utbildning för, säger Erland Olauson. Och när de väl hittar arbete kommer de in på avtalens lägstalöner. Erfarenhet från hemlandet räknas inte.

– En facklig slutsats är att vi måste få avtal som reglerar rekryteringen. Till exempel att kraven ska specificeras inför för varje anställning, och att fack och arbetsgivare skapar ett system som förhindrar att någonting annat än de uppställda kraven fäller avgörandet.

FAKTA: Sverige i Nordentopp
Integrationsverket kom med en rapport i veckan som säger att 64 procent av invandrarna i Sverige har jobb, vilket placerar oss före övriga nordiska länder och flera stora europeiska länder. Siffrorna är OECD:s.