I våras kom Finanspolitiska rådet med sin årsrapport.

Rådet, instiftat av Anders Borg, ska årligen göra en oberoende granskning av vad Finansdepartementet sysslar med.

I år är man inte nöjd.

Rådets kritik mot regeringens klimatpolitik har fått en del uppmärksamhet. Mindre uppståndelse har det blivit kring att experterna helt massakrerar arbetslinjen.

För ni minns väl arbetslinjen?

Världsbilden som vägledde Fredrik Reinfeldt och Anders Borg – det ska löna sig att arbeta och straffa sig att inte göra det – vägleder också Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson.

Ska införa bidragstak

Uppfattningen att Sverige dräller av lättingar som inte gör rätt för sig och bara kostar samhället pengar är intakt.

Moderaterna tycker fortfarande att sjuka, arbetslösa och folk som snart pensioneras ska förmås att arbeta genom högre skatt på allt sämre ersättningar och genom allt hårdare krav, mer kontroll och bestraffning.

Det kommer snart ett nytt jobbskatteavdrag. Och på detta införs också ett ”bidragstak”, en sorts övre gräns för hur mycket ekonomiskt stöd av det allmänna en familj ska kunna få.

Syftet är – då som nu – att det alltid ska ”löna sig” att ta ett jobb, oavsett hur dålig lönen är. Arbetsslöhet är ett större problem än arbetslöshet, så att säga.

Att detta är regeringen Kristerssons enda egentliga metod för att de cirka 513 000 arbetslösa ska få jobb har Finanspolitiska rådet noterat. Och man är, som sagt, inte imponerade.

Rådet noterar att det i dag inte finns någon brist på ”ekonomiska incitament”. Ersättningarna från trygghetssystemen är redan toklåga. Bidragstak är onödigt eftersom det inte går att
stapla ersättningar på varandra som regeringen låtsas.

Och om man tror på jobbskatteavdragets sysselsättningseffekter (få gör det) så är varje nytt jobb genom dessa skattesänkningar ändå oförsvarbart dyrt.

Ger LO rätt

”Vår analys tyder på att problem med matchning, bristande produktivitet och information är viktigare förklaringar till den outnyttjade arbetskraften”, skriver rådet.

Man ger därmed LO rätt när de kritiserat regeringen. Vill vi göra något åt arbetslösheten är det som behövs kompetenshöjande arbetsmarknadspolitik som rustar de arbetslösa för de lediga jobben, exempelvis genom yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar.

Tänka sig. Vägen till ett jobb går genom rehabilitering, stöd, utbildning, praktik och språkkunskaper.

Inte genom fattigdom och utanförskap.