Foto: Colourbox

Facket kräver 700 kronor mer i månaden per heltidsanställd inom hotell- och restaurangbranschen. Så stora löneökningar skulle leda till färre jobb, svarar arbetsgivarna.

På tisdagen utbytte Hotell- och restaurangfacket (HRF) och arbetsgivarna sina respektive yrkanden inför förhandlingarna om ett nytt avtal för 100 000 arbetare inom hotell- och restaurangnäringen.

HRF begär 700 kronor mer i månaden per heltidsanställd, och kräver att de lägsta löner som anges i avtalet ska höjas med lika mycket.

Detta ligger i linje med LO-förbundens gemensamma krav: ”2,8 procent, dock minst 672 kronor”. Största delen av löneökningen ska fördelas generellt, det vill säga komma varje anställd till del, enligt HRF.

– Branschen går som tåget. Lönerna måste förändras så att folk kan stanna i branschen, och finns det inte pengar till det nu, så finns det aldrig, säger HRF:s ordförande Malin Ackholt.

– HRF:s krav på 700 kronor motsvarar löneökningar med nästan 3,1 procent, säger Visitas förhandlingschef Antje Dedering. Det är mer än de 2,8 procent som facken inom industrin har krävt. HRF vill bryta mot principen att parterna i industrin anger takten för löneökningarna. Det är oansvarigt.

Skillnaden i lön mellan en oerfaren och en rutinerad kock, kallskänka eller servitör är mycket liten, och både facket och arbetsgivarna ser det som ett problem.

Utan löneutveckling vill få stanna kvar i branschen och lära sig mer. Att ständigt behöva rekrytera nya kockar slukar mycket energi för restaurangföretagen, säger Visitas vd Eva Östling.

Men parterna har helt olika syn på hur problemet ska lösas. Visita anser att ingångslönen (20 610 kronor i månaden för en outbildad anställd) är för hög och måste hållas tillbaka.

– Att höja ingångslönen lika mycket som de utgående lönerna i stort äter upp löneutrymme som behövs för att belöna de erfarna och duktiga, resonerar Antje Dedering.

– Ända sedan 1994 har det varit möjligt att förhandla lokalt om lönerna. Och i alla löneuppgörelser sedan 2004 har minst hälften av löneökningarna varit tillgängliga för lokal fördelning. Trots det har arbetsgivarna misslyckats med att premiera dem med utbildning och erfarenhet, säger Malin Ackholt.

Förutom en lägsta lön för nyanställda utan erfarenhet anger kollektivavtalet en lägsta lön för dem som har sex års erfarenhet. I praktiken använder arbetsgivarna de pengar som finns i potten för individuell fördelning till att bekosta lönelyftet för dem som når fram till sexårsgränsen, säger Per Persson, avtalssekreterare i HRF.

– Vi vill att de individuella tillägg som den anställde har fått genom åren ska ligga ovanpå sexårslönen, säger Per Persson. I dag försvinner de individuella tilläggen in i sexårslönen.

För att ge medlemmarna något som liknar lönekarriär vill HRF införa ett extra tillägg på 450 kronor, kallat ”proffstillägg”, för dem som varit anställda i samma företag eller koncern i minst fem år.

Ett stort problem för HRF:s medlemmar är att deras schema ofta ändras med kort varsel.

– Du kan inte boka in en tandläkartid eller en födelsedagsmiddag på en ledig dag en månad framåt i tiden, säger Per Persson. För två veckor innan kan arbetsgivaren lägga om schemat. Svårigheten att kombinera arbetet med familjeliv är ett skäl till att många lämnar branschen.

Visita vill tvärtom att arbetsgivarna ska få större frihet att lägga om schemat.

Som tidningen Hotellrevyn har berättat fuskar företag i restaurangbranschen med att betala in till de anställdas avtalspension. Trots att de är bundna av kollektivavtal. HRF begär nu att inbetald pension ska redovisas på lönebeskedet, så att de anställda kan hålla koll på att pensionen betalas in.

I år löper det dominerande kollektivavtalet i hotell- och restaurangbranschen, det ”gröna riksavtalet”, ut den 31 mars, alltså samtidigt som avtalen inom industrin. Såväl Visita som HRF är dock inställda på att vänta in de tongivande avtalen inom industrin innan de gör upp.