Skottarna väljer att stanna i den brittiska unionen. Den stora frågan nu är hur regeringen i London ska lyckas uppfylla de löften som gavs inför folkomröstningen.

Nick Clegg, biträdande premiärminister i Storbritannien, säger att Skottlands nej till självständighet ändå är en signal om att det nu krävs mer omfattande konstitutionella reformer för hela landet.

– Jag är mycket glad över att det skotska folket har tagit detta stora beslut att säkra vår familj av nationer för kommande generationer, säger han i ett skriftligt uttalande som Reuters tagit del av.

– Vi måste nu leverera (våra löften) i tid och till fullo. . . Den här folkomröstningen innebär inte bara ett nytt kapitel för Skottland inom Storbritannien utan också mer omfattande konstitutionella reformer i hela unionen, säger han.

Niklas Bremberg, forskare på Utrikespolitiska institutet i Stockholm och specialiserad på europeisk säkerhets- och utrikespolitik, poängterar att det är viktigt med snabb förändring.

– Utmaningen blir att hålla sig till tidtabellen och genomföra förändringarna inom två månader. Det är dramatiskt att man förändrar den politiska strukturen, men inte lika dramatiskt som om Skottland skulle bli självständigt med allt vad det innebär, säger han.

Enligt Lena Karlsson, redaktör för Världspolitikens dagsfrågor på Utrikespolitiska institutet, finns det risk att en del parlamentsledamöter kommer att streta emot.

– Cameron har lovat ökat självstyre, och det var ökat självstyre Skottland ville ha, men det fanns inte med i samtalen med Alex Salmond. Eftersom det var en sista minuten-åtgärd har Cameron stora förankringsproblem, flera konservativa ledamöter kommer att sätta emot, säger hon.

Alex Salmond är regional regeringschef i Skottland och den som har drivit ja-kampanjen.

– Det finns en yrvakenhet bland de stora partierna i London. De har inte tagit frågan på allvar och det bidrar till att skapa klyftor mellan Skottland och London.

En viktig fråga för ja-sidan är hur man hanterar nederlaget nu, anser Lena Karlsson. Folkomröstningen har engagerat många som aldrig tidigare varit politiskt aktiva.

– Frågan är hur man ska lyckas bibehålla engagemanget så att människor inte bara blir besvikna och struntar i politiken, säger hon.

Lena Karlsson har pratat med vänner på både ja- och nej-sidan på morgonen.

– En vän som röstat ja var besviken, men samtidigt stolt över att valdeltagandet i hennes by varit hundra procent. En annan, som röstat nej, var glad att det var så tydlig marginal.