Foto: Jonas Ekströmer Bild: Jonas Ekströmer

Ingemar Eriksson arbetar brett när han utreder frågan om pensionsålder: Vilken roll spelar arbetsmiljön och arbetsvillkoren? Förekommer åldersdiskriminering? Och vad är lycka?

 

Åldersgränserna för både tjänstepension och statlig pension behöver höjas, anser ­rege­ringens pensionsålders­utredare. Att man i dag kan ta ut tjänste­pension från 55 år är en signal om att äldre inte behövs i arbetslivet.

– Jag kommer just från ett möte med Seko Stockholm, säger Ingemar Eriks­son, regeringens särskilda utredare med uppdraget att röja undan hindren för ett längre arbetsliv.

– De berättade om ökade krav i jobbet och en arbetsmiljö som gör att de äldre inte orkar. Men facket ser också att parterna på arbetsmarknaden själva råder över de här frågorna. De äger ju arbetsmiljöavtalen, arbetstidsavtalen, tjänstepensionsavtalen …

De orden ger en vink om hur brett utredningen arbetar. Uppgiften går inte att begränsa till pensionssystemet, eller ens till arbetslivets villkor. Den handlar om nästan hela livet. I sitt första betänkande diskuterade utredningen sålunda allt från åldersdiskriminering till begreppet lycka, och hur lyckan påverkas av arbete och pensionering.

Ingemar Eriksson slår fast att det viktigaste för att klara pensionerna i framtiden inte är att fler arbetar till 70 eller 75 års ålder, vilket ­debatten kan ge intryck av. Utan att färre lämnar arbetslivet tidigt.

– Vi vet att arbetsmiljöproblem bidrar till att många slutar jobba i förtid, säger Ingemar Eriksson. Människor i fysiskt tunga och enformiga jobb slits ut. De som klarar sig fysiskt går och längtar efter pensionen.

– Därför kommer mycket av våra förslag att kretsa kring arbetsmiljön. Vi undersöker nu hur det systematiska arbetsmiljöarbetet ska fungera bättre, och hur vi kan utbilda företagen i hur man anpassar jobben till de äldre.

Det kan handla om allt från att äldre behöver bättre belysning till mer flexibilitet i arbetet. Ingemar Eriksson blev uppringd av en 65-årig sjuksköterska i Norrland som gärna ville jobba ett par år till.

– Men hon orkade inte med samma schema som 25-åringarna, utan bad att få det schema som småbarnsföräldrarna hade. Då sa chefen blankt nej.

Allt fler vill arbeta efter 65, men de möts av stela regler och skeptiska arbetsgivare. Den negativa attityden till äldre arbetskraft måste bort, anser Ingemar Eriksson, som pekar på Norge och Finland som förebilder.

Men att man går i pension vid 65 år (eller tidigare) är också en stark, om än omedveten, norm hos de äldre själva. För att förändra den kommer utredningen med största sannolikhet att föreslå höjda åldersgränser för när man får börja ta ut pension. I dag får de flesta tjänstepensioner tas ut från 55 år, den allmänna pensionen från 61.

– Även om få verkligen tar ut tjänstepensionen vid 55 skickar gränsen en signal som påverkar människors beteende, säger Ingemar Eriksson. Man slutar att vidareutbilda sig och prövar inte nya arbetsuppgifter, utan ställer in sig på pension.

En annan normbildande åldersgräns finns i lagen om anställningsskydd. I samband med 67-årsdagen kan arbetsgivaren säga upp den anställda utan krav på saklig grund. Inte särskilt smart, anser Ingemar Eriksson, som har anlitat juridisk expertis för att ta bort impulsen att säga upp 67-åringar.

Men inte bara normer hindrar äldre att arbeta. För många LO-medlemmar med låga inkomster blir garantipensionen en stor del av pensionen. Den betalas från 65 år, och garantipension som inte tas ut då går förlorad. Därmed är arbete efter 65 år en ren förlustaffär.

– Garantipensionen är en fattigdomsfälla, säger Ingemar Eriksson. De som har störst behov av att bättra på pensionen kan inte göra det.

– Vi undersöker hur även de som har garantipension ska få möjlighet att höja sin pension genom att arbeta mer. Det här är svårt, jag lovar inte att vi lyckas, men vi försöker.

För dem med högre inkomster är arbete efter 65 desto lönsammare. Inte nog med att varje extra arbetsår höjer pensionen med grovt räknat tio procent. Arbete efter 65 gynnas också genom ett extra jobbskatteavdrag.

Typiskt sett är de som fortsätter efter 65 högutbildade eller egenföretagare, sällan undersköterskor eller städare.

– Det måste utredningen ta hänsyn till, säger Ingemar Eriksson.

– Samtidigt har även de LO-jobbare som inte orkar så länge nytta av att de som är friska arbetar vidare. Inte direkt via pensionssystemet, men genom att den offentliga ekonomin stärks, så att vi kan ta väl hand om dem som är slitna och sjuka. Det är det som är solidariteten i systemet.