Löneutrymmet ligger mellan 2,5 och 3,5 procent, enligt LO-ekonomerna. Men när förbunden diskuterar de konkreta lönekraven drar de åt olika håll, erfar Arbetet. IF Metall vill inte gå ut för högt.

Det är LO-ekonomen Mats Morin som bedömer löneutrymmets storlek. Och även om LO-ekonomerna inte riktigt räknat klart än så kommer löneutrymmet att hamna i spannet 2,5 till 3,5 procent i höstrapporten som de presenterar om en och halv vecka.

Mats Morin förklarar att analysen av löneutrymmet bygger på företagens potentiella produktivitetsutveckling, inflationsmålet samt konjunkturläget.

– Vi ekonomer gör en beskrivning av ekonomin och utvecklingen. Sen får parterna göra en egen bedömning och komma överens om ett avtal, säger Mats Morin.

I LO-förbundens diskussioner om lönekraven drar de åt olika håll. Arbetet erfar att IF Metall strävar efter att hålla nere kraven medan andra, bland annat förbunden i 6F (Byggnads, Seko, Elektrikerna, Fastighets och Målarna), kan tänka sig ett lönekrav på 3,5 procent.

Arbetet har tidigare berättat att regeringens sänkning av bolagsskatten på 16 miljarder kronor motsvarar en lönehöjning på 1 procent. Förbunden är dock oense om hur bolagsskattesänkningen ska hanteras. Arbetet erfar att något sådant krav därmed inte kommer att ställas.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä vill varken dementera eller bekräfta uppgifterna om att IF Metall är mer försiktigt än andra med lönekraven. I stället säger han:

– Vi kanske är mer noga med att kraven hamnar på rätt nivå. För våra medlemmar i industrin finns det ett direkt samband med jobben. Om höjningarna är för stora och slår igenom på prislappen kanske kunden väljer ett annat kylskåp och det leder direkt till arbetslöshet.

IF Metall och de andra industrifacken kommer att gå först i nästa avtalsrörelse och försöka få gehör för LO-förbundens lönekrav.

– Vi tar hänsyn till industrins lönebetalningsförmåga på lång sikt när vi arbetar fram lönekraven. Vi rycks inte med i tvära upp- och nedgångar som på börsen, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Och i bedömningen av vad som är rimliga lönekrav ingår också att se till att industrin behåller sin internationella konkurrenskraft, enligt IF Metalls avtalssekreterare. Dessutom ska inflationsmålet tas med i beräkningen, kraven ska leda till reallöneökningar, samtidigt som sysselsättningen måste vägas in.

När LO-förbunden väl har enats om lönekraven blir Teknikföretagen och förhandlingschefen Anders Weihe en av de första som kraven ska diskuteras med.

Han säger att den ekonomiska utvecklingen avgör vilka löneökningar som är möjliga – och har ingen som helst förståelse för att titta på företagens långsiktiga betalningsförmåga.

– Det är ett helt obegripligt resonemang. Det är orimligt att bortse från konjunkturläget. Svårt att tro att IF Metall är seriösa. Med historiska genomsnitt behöver vi inget kollektivavtal, säger Anders Weihe,

I hans bild av vad som styr lönerna är den lokala lönebildningen också betydelsefull. Där kan parterna tydligt se produktivitetsutvecklingen och ta sikte på individens utveckling.

Göran Jacobsson
08-796 27 01