René León Rosales, vid Mångkulturellt Centrum i Fittja, har i sin doktorsavhandling intervjuat mellanstadiebarn i norra Botkyrka. De ser en framtid som taxichaufförer, pizzabagare och städare. Yrken föräldrarna har och barnen själva ser som lågstatus.

Det här är områden föräldrar med rätt kontakter och inkomster får sina barn att lämna. En klassmässig dominoeffekt sedan kommunaliseringen av skolan och valfriheten som följde. De som kan slåss om platser i städernas centrum och barnen till de sämst betalda arbetarna blir kvar i skolor med allt färre elever och en bild av att vara sämre.

Det är slutet av mars och diskussionskväll i Husby Träff. Välformulerade Järvaungdomar berättar hur även de lämnats kvar och motarbetats när de velat läsa på högskolan.

Ungdomarna och Rosales är överens om att deras brist på vithet och att de inte talar svenska enligt normen gör att samhället och de själva nedvärderar dem. De är födda i Sverige men ses som brottsbenägna, stökiga invandrare.

Hur kan de förändra situationen?

Rosales säger att de borde inspireras av feminismen. Alla förhåller sig till genusfrågan. Rasismfrågan står i lagar och läroplaner men tillämpas inte i vardagen.

– Vi måste samlas kring en problemformulering, ett begrepp, säger Rosales. Som feministernas könsmaktsordning.

– Rasmaktsordningen, säger en av ungdomarna.

– Jättebra ord, säger Rosales. Sprid det!

Victor Estby

Citat

”Tioåriga Duan vill bli pilot. Men vet redan att han inte kommer att bli det, utan säger nedstämt: 'typ pizzasnubbe'.”