Ole Frøslev – oöversättbar?

Som ni sett i tidigare rapporter så medverkade en av mina danska favoritförfattare i krimifacket – alltså Ole Frøslev – på Krimimessen i Horsens.

Även om jag inte visste det så skulle jag nog tro att Ole Frøslev var den han är: en före detta skollärare som börjat skriva krimi. Frøslev är som den bästa av lärare, lika kunnig som engagerande. Han håller lektioner – ämne: dansk  historia – i form av kriminalromaner.

Fast han började i nutid. Ole Frøslev skrev först, inspirerad av Ed McBain (snarare än Sjöwall/Wahlöö), sju politiromaner om Station 3 på Nørrebro i Köpenhamn. Vardagligt och inte särskilt blodigt, ofta förekommer inte ens något mord.

Den grønne bar kom 2005 och inledde Ole Frøslevs historiska serie ”Mørketid”. Fortfarande Mc Bain-inspirerade politiromaner men nu handlade det om poliserna – som poliser och ännu mer som människor – på en annan av Köpenhamns polisstationer, nämligen Station 7 på Østerbro.

Också tiden hade blivit en annan. Man skulle kunna säga att Frøslev tog med sig sina poliser (efter att ha bytt namn på dem) bakåt i tiden: till andra världskriget och Nazitysklands ockupation av Köpenhamn 1940-45.

Vid utgivningen av Den grønne bar såg jag nånstans att det skulle bli en titel per ockupationsår. Det blev fler, också serien ”Mørketid” är sju titlar lång: den inledande romanen följdes av Hestetyven,  Slagteren fra Ryesgade, Profeten, Dragerkuskens brudenat, Gangsterpigen och Haltefanden (People’s Press).

– Vissa år, sa Ole Frøslev i Horsens, var så händelserika att det krävdes ett par böcker för att allt skulle få plats.

Frøslev och jag enas om att det nog är omöjligt att få   ”Mørketid” översatt och utgiven i Sverige. Tyvärr, för mycket – eller det mesta? – som händer i de sju romanerna är okänt för många – eller de flesta? – i Sverige. Vilken skillnad mellan två städer på varsin sida om Öresund: för malmöborna var kriget på nära avstånd;  människorna i Köpenhamn levde mitt i andra världskriget.

– Svenskarna hjälpte oss, säger Frøslev. Men ändå vet ni ingenting om vad som hände i Köpenhamn under andra världskriget.

– Och idag finns det nog inte heller, tillägger jag, så många svenskar som är intresserade.

Att översätta någon enstaka titel går inte. Serien hänger ihop, en ny titel tar vid där den förra slutade. Något svenskt förlag får gärna anmäla intresse – men finns ett sånt förlag? Så vad ni får göra om ni blivit intresserade, tycker att kombinationen krimi och Köpenhamn under världskriget verkar både spännande och intressant, är att – precis som jag – läsa på danska. Och nej, det är inte svårt. Mitt mantra: att läsa danska är lättare än man tror…

Också ”Mørketid” är mjukkrimi. På ytan, vill säga. Under ytan finns brutaliteten och våldet, övermakten. Gestapo är ständigt närvarande, alltid som en aning för att   plötsligt komma nära inpå.

Ur poliskollektivet på Station 7 lyfter Frøslev också fram en huvudperson – kriminalbetjent Poul Bjørner, 29 år i första boken – som romanerna följer. Läsarna får lära känna Bjørner både på arbetet och privat, hemma med familjen (hustru och två barn). Ransonering och mörkläggning, krigsvardagsbekymmer med att få pengarna att räcka till mat eller ens få tag på mat, livet som de försöker leva så vanligt och vardagligt det går, de lyssnar på radion och läser för barnen.

Kriminalbetjent Poul Bjørner tar sig fram per cykel, från hemmet till arbetet och i arbetet som polis. I den sista romanen lever och arbetar han under jorden, som en i Köpenhamns, låt säga motståndspolis med illegal, ambulerande station. Han bor utanför hemmet, anonymt i ett rum nånstans i Köpenhamn, gör korta, snabba besök hos familjen.

– Det var en annan tid, säger Ole Frøslev. Det var krig, hårt och svårt att leva. Men ändå en mer oskyldig tid med en annan sorts kriminalitet än idag.

– Polisen kunde sätta in 30 man för att fånga tjuven när en kvinna hade fått sin väska stulen på gatan i Köpenhamn.

”Sånt”, sa man, ”ska vi inte ha i vår stad!”

– Det som förvånade mig mest, när jag läste på om tiden, var att också motståndsrörelsen kunde vara så hård och brutal. Om motståndsrörelsen upptäckte en förrädare – ibland räckte blotta misstanken – så sköts han (eller hon) ihjäl.

Redan när man läser böckerna så förstår man förstås att de har verklighetsbakgrund. Men när Ole Frøslev och jag pratade i Horsens så gick det upp för mig att ”Mørketid”-serien är mer än så. Frøslev har skrivit nära nog sannromaner om Köpenhamn under andra världskriget.

Både händelser och personer hämtades ur verkligheten i Köpenhamn åren 1940-45. T ex ”gangsterpigen”, som gav titeln till en av romanerna, är en riktig person. Hon fanns.  Som Frøslev sa:

– Ja, jag har ju inte hittat på. Både attentat och kriminella händelser är autentiska, hämtade från ockupationstiden.

– Jag läste faktaböcker och framför allt gamla dagstidningar. I tidningarna fanns många uppgifter som jag kunde använda. Medan jag skrev hade jag också en äldre panel med folk ur motståndsrörelsen och polisen som gav tips och kontrollerade fakta.

Bengt Eriksson