Bill Gates självbiografiska ”Källkod: Min början” är en småmysig berättelse om tid då allt var möjligt. 

När en riktigt envis och lagom frifräsande tonåring kunde komma åt att laja med oerhört dyr processorkraft som ingen riktigt förstod sig på men också dra i väg på ganska vanskliga vildmarksutflykter med scouterna. 

Som nostalgin över valfri handfull sjuttio-åttiotalsfilmklassiker körda i en mixer. En hjälte med en deadline att hålla för att hinna både fixa en dejt till balen och leverera ett dataprogram som räknar passerande bilar.

Något i struktur och formuleringar gör att det ibland känns som en biografi från samma tid, hittad underst i en kartong på en loppis. Lätt beige-filtrerad. 

I just det här fallet blir det med tiden företaget Microsoft.

Grejen med källkod är att man kan kika på den och, med rätt kunskap, både se vad den uträttar och varför den inte funkar. 

Gates enormt självmedveten

Gates är enormt självmedveten, på gott och ont, och spaltar upp olika faktorer som givit två steg framåt, ett steg bakåt.

Det kan bli lite övertydligt med vem eller vilken händelse som lärt honom vad, men det funkar över lag. 

Som tonåring tror han på idén om det ensamma geniet men accepterar långsamt parhästen Paul Allens tro på samarbete och sammanhang.

Sammanhangen är också det som gör honom till den han är och blir, och det påpekas noga. 

Ödmjukheten är kanhända ett strategiskt grepp, men det är ändå lite uppfriskande med en techgubbe som vet att han är privilegierad både som vit man född vid rätt tidpunkt och i och med de förutsättningar han hade hemifrån. 

Som dessutom särskilt lyfter fram de kvinnor som har uppmuntrat och gett honom möjligheter, inklusive en ambitiös mamma och varken över- eller underdriver sin egen töntighet eller sitt utanförskap.

Lagom puttrig översättning

Översättningen av Ylva Stålmarck känns lagom puttrig, och bidrar till känslan av att läsa en betydligt äldre bok. Ibland blir det lite inkonsekvent – vissa saker förklaras eller förtydligas, vissa inte. 

Vissa försvenskas helt, andra inte. 

I samma kapitel får vi till exempel läsa både ”pepperonislicar” och ”avlusa program”, det senare alltså att leta och ta bort fel i kod.

Det första blir väldigt klumpigt i skriven text och det andra riskerar att bli otydligt för läsaren, särskilt som det inte långt efter ändå dyker upp en ”buggrapport.”

Det hade gått att skriva debugga, med en kort förklaring första gången. Även en lekmannapublik hänger med.

Boken avslutas när Gates i slutet av sjuttiotalet ger sig av tillbaka hem till Seattle där Microsoft ska få sitt huvudkontor.

I efterordet har han beslutat sig för att ge ut två böcker till, om tiden där respektive med välgörenhetsarbete, och jag undrar om det är så klokt. 

Går hem hos boomers

De här tidiga decennierna har den där nostalgiska känslan som går hem hos både boomers och tjugonåntings. De går att relatera till med sin smärta, segrar, mormödrar och tragedier. 

Framför allt har han bara hunnit göra dumheter, inte rena elakheter.

En fortsättning riskerar att kännas ännu mer tillrättalagd och ta sig över till ohederlig, beroende på vad han gör av sina kopplingar till Jeffrey Epstein, otrohet med anställda, anklagelser om sexuella trakasserier, och så vidare. 

Allt måste inte bli en trilogi, allt måste inte bli inspiration och vägledning.

Om han däremot vill bidra med en alternativ historieskrivning där han några år senare börjar hänga i ett garage med Kurt Cobain, i någon närliggande del av Seattle, är det en trilogi jag hundra procent skulle läsa. 

Klammer på svenskt omslag

Amerikanska utgåvan av ”Källkods” omslag använder kodmarkerande större- och mindre-än-tecken som ren formgivning, på ett ologiskt för att inte säga inkorrekt sätt.

På det svenska omslaget blir bara en klammer kvar vilket blir rimligare ur ren kodsynpunkt. 

Komiskt nog är det svårt att hitta eventuella nörd-åsikter om detta, eftersom titeln gör googlande till en återvändsgränd.

Det blir som en programmeringsmotsvarighet till när formgivare ska sätta umlautprickar eller spegelvända bokstäver för lite exotisk vibe.

Micrösöft, helt enkelt.