I höstas väckte förslaget om anmälningsplikt många och starka känslor hos de berörda yrkesgrupperna. Inte minst bland personal inom skola, vård och socialtjänst, vilket Arbetet rapporterat om i flera fall.

Men när utredningen Vissa åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet presenterades i slutet av november undantogs vård- och skolpersonal samt socionomer– vilket dämpade kritiken något.

Att anställda på Försäkringskassan, Kronofogden, Skatteverket, Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och Pensionsmyndigheten fortfarande ska bli anmälningsskyldiga blev inte lika medialt uppmärksammat.

Men det borde det, anser tjänstemannafacken ST och Akademikerförbundet SSR. Enligt dem skulle förslaget skapa många och svåröverskådliga problem, inte minst vid samverkan mellan myndigheter.

”Omöjligt att bedöma”

– Vi sitter ofta i trepartsmöten med socialtjänst, sjukvård och skola där vi delar känslig information med varandra. Eftersom vi omfattas av anmälningsplikten men inte dem kommer det att skapa stora klyftor. Det kommer bli omöjligt att bedöma rätten till ersättning, säger Disa Thorsvad, utredare på Försäkringskassan och förtroendevald för Akademikerförbundet SSR.

Ska anmäla vid antaganden

I dagarna deltog hon i ett seminarium i riksdagen anordnat av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och tidigare nämnda fackförbund för att debattera lagförslaget som nu är ute på remissrunda.

I samtalet medverkade flera personalrepresentanter från de berörda myndigheterna. Samtliga var kritiska mot en formulering i förslaget som innebär att de ska agera när de ”kan anta” att personer befinner sig i landet illegalt.

Man ska också ta hänsyn till sidoinformation – det vill säga uppgifter som kan dyka upp lite när som helst och som inte behöver vara direkt kopplat till kärnuppdraget, till exempel vid ett arbetsplatsbesök där man anar att andra på arbetsplatsen är papperslösa.

Godtycklig maktmissbruk

Disa Thorsvad kallar det hela för ett godtyckligt maktmissbruk – påhejat av staten.

– Jag vill inte ha på mitt samvete att en människa som sökt hjälp av myndigheten jag jobbar på, och i slutändan av mig som tjänsteman, blir utvisad på grund av det. Jag tog inte jobb på Försäkringskassan för att bli gränspolis, säger hon.

Vad som händer om man inte agerar på en misstanke är i dagsläget oklart. Utredaren har dock hintat att det kan röra sig om tjänstefel.

Även det blir ett stort problem för personalen på myndigheterna, menar Disa Thorsvad.

– Kollegor kommer att anta olika saker. Det kommer skapa splittringar på en arbetsplats som redan har lågt förtroende från allmänheten. Vad händer om en chef tar det här på stort allvar, medan en medarbetare inte gör det? Hur påverkar det till exempel lönesamtal?

Juristen: ”Ett väldigt dåligt förslag”

Märta Lindberg är förbundsjurist på fackförbundet ST som nu jobbar på ett remissvar till lagförslaget. Hennes budskap är tydligt.  

– Det är ett väldigt dåligt förslag. Både utifrån de enskilda papperslösa, utifrån tilliten till de offentliga verksamheterna och utifrån de anställda. Vi arbetar på alla sätt vi kan för att det här inte ska bli verklighet.

Att myndigheter delar information med Polisen förekommer förvisso i viss omfattning redan i dag. Men då handlar det primärt om att Polisen aktivt begär att få ut uppgifter, exempelvis från Skatteverket.

Att på det här sättet ålägga anställda att anmäla enskilda individer är något helt nytt, säger Märta Lindberg.

– Det skiljer sig stort från den informationsöverföring som finns i dag.

Gränserna flyttas

Samtidigt finns en oro för att det här bara är ett första steg, och att lagen på sikt kan komma att omfatta fler myndigheter och fler specifika uppgifter.

– Det är alltid lättare att ändra i en lag än att införa den. Om två år kan den se helt annorlunda ut. Man flyttar hela tiden gränserna för vad som är okej, säger Disa Thorsvad.