”Åkesson kallar oss rövargäng – hans politik tvingar våra medlemmar att sälja sina fonder”
Kan Jimmie Åkesson inte i stället berätta om vilka politiska beslut han drivit igenom, som gynnar LO-kollektivet? Eller finns det inga? frågar sig företrädare från Fastighetsanställdas Förbund.
Åkessons intresse för svenska fack tycks på något egendomligt sätt vara begränsat till medlemslistan, i synnerhet olika ärenden kopplade till förtroendeuppdrag.
Trots att LO-förbunden har långt över en miljon medlemmar tycker han att det är en nationell angelägenhet att enskilda personer fråntas sina uppdrag.
Gång på gång går Jimmie Åkesson till offentligt anfall mot LO-facken. Det verkar vara ett slags mani. Han släpper det inte, och senast på Sverigedemokraternas kommun- och regiondagar gjorde han det igen.
Kallar LO-facken för rövargäng
På Sverigedemokraternas kommun- och regiondagar kallade han LO-facken för rövargäng, för att vi enligt honom utesluter ”vanliga, hederliga knegare för att de har fel partibok”.
Det stämmer inte. Däremot kan ett förtroende dras tillbaka av olika skäl.
Inget annat än denna detalj tycks intressera honom. Ingenting om hur de andra hundratusentals medlemmarna har det, hur de ska klara sina räkningar, vad de tycker är viktigt att prioritera, och hur de trivs på jobbet.
Ingenting om att vi har medlemmar som måste sälja av sina redan små fonder för att ha råd att betala alla räkningar.
Varför vill inte Jimmie Åkesson berätta på vilket sätt han försöker förbättra deras liv?
Fattat följande beslut:
Han pratar så ofta om LO-facken att man kan tro att han bryr sig, men i praktiken agerar han mest som den elitens man han är. Tidöregeringen styrs av honom och den har på hans bevåg eller godkännande fattat följande beslut:
- 28 miljarder i sänkt skatt medan resurserna till skolan och sjukvården fortsätter slaktas.
- Sänkt a-kasseersättning, trots löften från SD om att inte röra den.
- Fem miljarder i sänkt skatt åt miljonärer och höginkomsttagare.
- Utredning tillsatt om hur skyddsombud ska utses av myndigheter i stället för kollegor.
- Utredning tillsatt om att förbjuda fackföreningar från att skänka pengar till partier.
- Inga satsningar på utbildning eller bostäder – men däremot på bensin, diesel och flygresor.
- Inga som helst åtgärder för att sänka matpriserna, eller på något annat sätt underlätta för låginkomsttagare som vräks eller inte kan mata sina barn.
- Inga investeringar i kollektivtrafik eller infrastruktur.
Deltar i nedmonteringen av fackliga segrar
Vi förstår att det kan sticka i ögonen när en företrädare från till exempel Moderaterna eller Sverigedemokraterna blir avsagda sitt fackliga förtroende. Det är alltid tungt att frånta någon ett uppdrag i förtid. Ingen eller väldigt få som tackar ja till en nominering har haft en intention att det ska bli fel. Vi förstår det.
Samtidigt förväntar vi oss samma förståelse tillbaka, om vi som organisation avstår från att ha företrädare som deltar i nedmonteringen av våra egna landvinningar.
Jimmie Åkessons fixering vid fackliga medlemsärenden handlar om en sak, han behöver LO-kollektivets röster för att växa och få mer makt. Detta vill han åstadkomma genom att så split bland våra medlemmar. Att försöka hjälpa dem verkar inte finnas på kartan.
Så kan Åkesson vinna LO-kollektivet
Om han verkligen menade allvar med att vinna över LO-kollektivet, då hade han kunnat göra det med ganska enkla medel.
Åkesson hade kunnat föreslå ett konkret avslut på karensavdraget. Då hade det blivit farligt på riktigt. Han hade kunnat föreslå stora, permanenta tillskott till välfärden, så att människor orkar arbeta där.
Han hade kunnat försvara a-kassan på riktigt, i stället för på låtsas. Han hade kunnat driva fram en ny investeringspolitik, som sätter våra medlemmar i kollektivavtalade jobb. Inget av detta kommer han någonsin att föreslå, av den enkla anledningen att han inte representerar oss arbetare, utan de rika.
Och medan Jimmie Åkesson fortsätter gorma om olika medlemsärenden, fortsätter inflationen pressa våra medlemmar ända ned till sista krona.
