Muharrem Demirok och Nooshi Dadgostar ska ge fan i vem Magdalena Andersson gör till minister
Centerpartiet och Vänsterpartiet har rätt att kräva att Socialdemokraterna samarbetar, skriver Arbetets politiska redaktör.
Adventshelgen blev på många sätt en illustration till de inneboende dysfunktionaliteterna i den rödgröna oppositionen.
I Västerås höll Magdalena Andersson jultal och meddelade att S vill införa en märkning i handeln när livsmedelsproducenter minskar storlekar men behåller priserna. Ett kaffepaket ska inte krympa från 500 till 450 gram och behålla den gamla prislappen. Sossarnas svar: ett ilsket klistermärke.
Samma kväll framträdde V-ledaren Nooshi Dadgostar i SVT:s Agenda. Med sig hade hon ett nygammalt krav: Vänsterpartiet kommer inte stötta en statsminister som inte ger partiledaren och några kamrater ytterligare ministerposter.
Men bakom morskheten fanns också en vädjan till C, MP och S: kan vi inte bara prata om hur vi ska samarbeta inför nästa val?
En bättre julklapp
Hade sådana möten förekommit så kanske Dadgostar kunde ha berättat för Magdalena Andersson hur Vänsterpartiet ser på att vanligt folk betalar samma pris för mindre kaffe. Vänsterpartiet vill nämligen lagstifta bort de oskäliga prishöjningarna på livsmedel.
Dadgostar hade säkert också kunnat berätta om den moderna ekonomiska forskning som visar att prisregleringar fungerar väl om man vill kontrollera inflationen, stabilisera ekonomin och värna de mest utsatta hushållen.
Hade sådana möten förekommit så hade kanske Magdalena Andersson kunnat lansera prisregleringar som julklapp i sitt tal i stället för att hjälpa konsumenterna att konsumera upplyst.
Det hade varit bra politik i sak, hon hade haft entusiastiska medkommunikatörer i åtminstone MP och V och det hade skärpt den ekonomisk-politiska konflikten med Moderaterna och Sverigedemokraterna rejält.
Utesluter radikala vildhjärnor
Nu blev det inte så.
I stället handlar det mesta om läget i det rödgröna laget om att sossarna inte är woke längre, att Vänsterpartiet utesluter radikala vildhjärnor och att Muharrem Demirok kanske håller på att kuppas bort för att han vill samarbeta med S och i förlängningen V. Och det är förstås ännu värre, enligt de mest hårdföra liberalerna i partiet.
Men just där händer något intressant. På flera håll i landet öppnar centerpartister och röster nära C nu för samarbete med Vänsterpartiet. Inte sällan tar man fasta på att C och V faktiskt samarbetar lokalt, i Region Norrbotten, Region Uppsala, Solna, Sundbyberg, Kalmar, Västerås, Lessebo, Arvika, Sollefteå, Herrljunga. Och så vidare.
”I Huddinge kan Centerpartiet styra med Socialdemokraterna tack vare en 17-punktsöverenskommelse med Vänsterpartiet. Det är inte politik jag som centerpartist hade med mig in i förhandlingarna, men det är en jämlikhetspolitik som jag med rak rygg kan stå bakom. Samtidigt kan vi anställa fler lärare, få fler i arbete, möjliggöra för solceller och energieffektivisering, och förbättra företagsklimatet”, skrev Tomas Selin, gruppledare och kommunalråd för Centerpartiet i Huddinge i Aftonbladet i förra veckan.
Centern och vänstern samarbetar redan
En liknande slutsats kommer Norrtelje Tidningars centerpartistiska ledarsida fram till: Till slut måste C välja mellan SD och V och då är V ett mer smakfullt val. De har nämligen en klimat- och rättspolitik som är rimlig och de står upp för medborgerliga fri- och rättigheter. Det är ett parti som inte startar trollfabriker för att mala ned sina motståndare.
Här anas en möjlig signal om att verkligheten luckrar upp det centerpartistiska motståndet och skapar nya förutsättningar för en rödgrön majoritet.
Och för en gångs skull tycks det råda någon sorts harmoni inom Miljöpartiet. De gröna verkar nöjda med att sakta men säkert bilda opinion för sin politik.
Prata om vad ni vill
Och det kan ju vara värt att påminna om att det som ytterst avgör om Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar och Muharrem Demirok släpps in i Regeringskansliet är politiken och vad väljarna tycker om den.
Så ett råd till Muharrem Demirok och Nooshi Dadgostar: i december 2024 kan ni strunta i vem Magdalena Andersson eventuellt väljer till minister. Börja i stället prata om vad ni vill göra för att förändra Sverige – och hur ni kan göra det tillsammans.
Och Magdalena Andersson kan gott bjuda in till det där mötet nu.