”Hur kan det ha blivit så dyrt att leva? Vi ägnar oss inte åt några excesser, inga semesterresor, ingen bil, inga dyra fritidsintressen, vi äter inte ute, ändå gråter jag typ när jag ska betala räkningarna? Försöker bara ge barnen mat?!” 

Josefin de Gregorio, en profilerad kulturskribent på en av Sveriges största dagstidningar ställer frågan på plattformen X, bättre känd som Twitter och fortsätter: 

”Jag har aldrig jobbat så mycket (eller tjänat så mycket) och haft det så tufft ekonomiskt som nu. Jag vet att jag är en person som är försiktig med pengar, vilket gör det än mer hopplöst. Skriver om det för vi kan inte vara den enda barnfamilj som går på knäna.” 

Allt är dyrare

Nej, Josefin. Ni är inte ensamma. Hur skulle ni kunna vara det när hela landet vadar fram i en dy av massarbetslöshet, dyrare bolån, dyrare mat, dyrare prylar, dyrare tjänster?

Det är många, tusentals, tiotusentals, hundratusentals som känner och lever så. Och ställer sig frågan om man är den enda som har svårt att få pengarna att räcka till, som inte har råd med nya kläder, som undrar varför man aldrig får ett fast jobb, som äter gröt när barnen äter korv. 

Udden är inte riktad mot ansvariga utan snarare mot dem själva. Är jag ensam? Vad gör jag för fel?  

Det här är nämligen högerpolitik när högerpolitik är som skadligast. Den inte bara försämrar och försvårar, den får dig att ifrågasätta både dig själv, dina förmågor och insatser och får dig att känna dig som ett freak.

Du är helt normal

Men du är inte ett freak, du är helt normal. Att ha det tufft är det nya normala. Det är inget avvikande eller fel, du är inte dålig för att du har det kämpigt. 

Men det är faktiskt ett aktivt val att acceptera den ordning som säger att privatpersoner ska betala mer för allt samtidigt som företag och banker får fortsätta göra vinster och utdelningar till aktieägare. 

Det är ett aktivt val att inte slopa karensavdraget, att inte höja barnbidraget utan i stället sänka skatten allra mest för dem som tjänar över 65 000 kronor i månaden. 

Regeringen gör tvärtom

Det är inte en naturlag att banker ska få ägna sig åt vad som börjar likna en kartellbildning för att hålla uppe sina ränteintäkter. 

I stället för att använda SBAB, vår statliga bank, för att utmana bankernas övervinster vill finansminister Elisabeth Svantesson (M) sälja ut den. Det finns inga som helst ambitioner att göra något åt dagens tuffa läge, tvärtom verkar regeringen mer än nöjda med den oreda deras politik skapar i folks liv.

Det viktigaste nu är att vi påminner varandra om det som egentligen borde vara allmänt känt men som i karga tider kan vara svårt att se och känna: Du är inte ensam, det är inte dig det är fel på. Det saknas politisk vilja att göra ditt liv lättare, fokuset ligger på att belöna de redan bemedlade. 

Annan värld är möjlig

Det skulle kunna vara annorlunda. Regeringen skulle kunna satsa på vuxenutbildning i stället för att skära ner. De skulle kunna investera i att faktiskt bygga bostäder.

De skulle kunna se till att det finns en fungerande myndighet för att stötta både dem som söker arbete och de som vill anställa. De skulle kunna göra något åt att det är jävligt för så många och riktigt riktigt gött för en liten ekonomisk elit. De bara väljer att låta bli. 

Med detta i åtanke blir det också viktigt att poängtera att det faktiskt finns alternativ. Det behöver faktiskt inte vara så här.