Sumaiya blev av med jobbet på Northvolt – måste hitta nytt inom tre månader: ”Paniken växer”

Sumaiya Ferdaus letar efter glimtar av hopp, men hon hittar dem inte.  

Det är svårt att förklara vad hon känner, säger hon, det är en känsla hon aldrig tidigare har känt.  

– Det är som att det är en stor sten i mitt hjärta som gör att jag inte kan andas när jag tänker på utmaningarna jag står inför. Det känns så svårt att leva just nu. 

29-åringen beskriver det som att hon har hamnat ”i en omöjlig situation”, och allt började med varselbeskedet som kom den 20 oktober i år.   

Det tog bara fem minuter att bli av med jobbet, och med det alla framtidsdrömmar. Plötsligt hade det hänt och stod hon utanför Northvolts huvudkontor i Skellefteå i chocktillstånd, tårarna rann och hon kände sig förkrossad.  

Säkerhetsvakter utanför ingången

Där stod andra kollegor som fått samma besked och som befann sig i liknande tillstånd. Där stod också plötsligt säkerhetsvakter utanför ingången, de brukar inte vara där, och hon förstod att hon inte var välkommen längre på arbetsplatsen där hon trivts så bra.  

Sumaiya Ferdaus, som tidigare intervjuats i tidningen Norran, fick mycket uppskattning för sitt jobb som operatör i produktionen, och hoppades in i det sista att det skulle kunna skona henne från uppsägning. Men hon började jobba på batterifabriken i våras och principen ”först in, sist ut” innefattade således henne. I hennes arbetsgrupp varslades 19 av 30 arbetskamrater.  

Efter att Northvolt meddelat att totalt 1 000 personer på batterifabriken blir av med jobbet började Skellefteå kommun anordna jobbmässor. Kommunen har varit tydliga med att de vill ha kvar den utländska arbetskraften i trakten. Liknande tongångar hörs på regional nivå. Men på den första mässan kom den andra smällen, berättar Sumaiya Ferdaus.  

”Alla var väldigt upprörda”

Företagen som deltog på mässan efterfrågade svenska språkkunskaper, men inga av de som jobbat på Northvolt med arbetstillstånd kan svenska, enligt Sumaiya Ferdaus. Företagsspråket på Northvolt är engelska. Hon berättar att ”alla var väldigt upprörda”.  

På den andra jobbmässan som anordnades var det mycket färre besökare, noterade hon. Människor i hennes situation känner sig hopplösa, precis som hon, tror Sumaiya Ferdaus.  

– Kommunerna vill att vi stannar. De vill hjälpa oss. Men de kan inte få oss att bli anställda av företag, säger hon.  

Sumaiya Ferdaus betonar att hon vill lära sig svenska, men att det viktigaste nu är att få en ny anställning. Det finns ett skäl till det. Senast den 20 februari nästa år måste hon ha hittat ett nytt jobb för att få stanna kvar i Sverige, och inte vilket jobb som helst.

Lönegolvet har höjts

Sedan ett år tillbaka har lönegolvet för arbetstillstånd höjts – och det krävs en lön som uppgår till minst 80 procent av medianlönen i Sverige. Den summan ligger i nuläget på 28 480 kronor.  

Lönen som Northvolt erbjöd var skälet till att hon överhuvudtaget sökte sig till Skellefteå. Det var ett av få arbeten hon kunde söka som säkrade försörjningskravet.  

Hon flyttade till Sverige 2021 för att studera i Jönköping. På den tiden låg lönegolvet för arbetstillstånd på 13 000 kronor i Sverige, och det var något hon vägde in när hon tog klivet att flytta från hemlandet Bangladesh.  

Efter studierna jobbade hon på en restaurang i den småländska staden, och även om hon skulle kunna få jobbet tillbaka där räcker inte lönen till för att täcka försörjningskravet. Dessutom vill regeringen höja lönegolvet ytterligare, något som Sumaiya Ferdaus tror kommer att leda till att arbetsmigranter inte kan överleva i Sverige. 

– När regeringen höjer kravet är det tydligt att de inte vill att vi stannar. Men grejen är att vi jobbar med sådant som svenskar inte gillar. Under åren har jag träffat fler migranter än svenskar i arbetslivet. Jag undrar vem som kommer ta de här jobben, säger Sumaiya Ferdaus.  

Sjuk av oro

Av alla anställda som blivit varslade från Northvolt i Skellefteå, Västerås och Stockholm har runt 500 arbetstillstånd, uppger fackförbundet Unionen.

Några dagar efter varselbeskedet blev Sumaiya Ferdaus sjuk. Av oro, tror hon. Oron för arbetslösheten, oron över att behöva lämna landet. Hon hade svårt att sova, svårt att äta, svårt att koncentrera sig. Det kändes som att blodtrycket gick upp och ner. Det varade i tio dagar.  

Nu söker hon alla jobb hon kommer över och har uppsökt grannkommunerna. Stegra, stålverkssatsningen i Boden, som tidigare gick under namnet H2 Green Steel, har uttryckt intresse men kommer inte starta produktionen förrän i vår. Då är det för sent.  

– Varje dag söker jag jobb, skickar mejl, besöker företag. Varje morgon vaknar jag till mejlsvar från rekryterare som skriver ”ledsen, men nej”.  

Den 20 november betalas den sista lönen ut. Efter det får hon och hennes man, också från Bangladesh, också i Sverige med arbetstillstånd, klara sig på hans lön. Levnadskostnaderna är mycket högre här än i Jönköping, berättar Sumaiya Ferdaus. I Jönköping betalade de knappt 5 000 kronor i hyra, nu betalar de 9 000 för lägenheten som ligger i Bureå, 30 minuters bilfärd från Skellefteå.  

Paret har ingen kvalitetstid länge

Relationen påverkas av situationen, berättar hon. De är stressade, frustrerade och paniken växer. De har inte kvalitetstid längre, de har blivit tysta. 

– Även om vi vill stödja varandra har vi inget att säga, som ”det kommer lösa sig” eller ”det kommer bli okej”.  

När de flyttade till Skellefteå började tanken gro att i en nära framtid kunna utöka familjen. De skulle ha råd att skaffa en bebis.

– Nu kan jag inte ens ta hand om mig själv.  

Att tänka på ”den värsta utgången” – att behöva åka tillbaka till Bangladesh – vill hon inte fundera på. Det skulle innebära att börja om från början, hon har inget liv där längre, det känns inte som ett alternativ.  

– Min största skräck just nu är att jag inte kan visualisera min framtid. Det är totalt blankt, säger Sumaiya Ferdaus.