Sveriges finansminister har det hektiskt. På Twitter är hon ute och försvarar ministerkollegan Paulina Brandberg. Jämställdhetsminister Brandbergs mycket aparta förhållningssätt till bananer ska Expressen bara ge fan i, tycker statsrådet Svantesson.

Möjligen borde tidningen i stället fokusera på finansministern. Hon har nämligen fått för sig att hon personligen kämpat ned den svenska inflationen. I ett – helt ärligt – apart Tiktok-klipp tackar Svantesson för allt stöd hon får nu när striden mot inflationen är vunnen.

Men det kan vara värt att påminna om att Svantesson har varit en mycket passiv soldat i den kampen.

Svantesson skär på välfärden

Från svensk horisont har huvuddragen i inflationsbekämpningen nämligen sett ut så här:

En riksbank som försökt bekämpa utbudsdriven inflation med räntehöjningar. En regering som inte har stöttat hushållen. Ett näringsliv som vältrat över kostnaderna på konsumenterna. Och ett löntagarkollektiv som fått se sina reallöner krascha.

Priset för den politiska passiviteten kan du se i din plånbok. Du kan se det på alla inställda byggprojekt. På den rekordhöga arbetslösheten. På de varsel som drabbat vården. På nedskärningarna i skolan.

Priset för den politiska passiviteten är att den svenska BNP-utvecklingen sticker ut negativt mot omvärlden. Sverige har den lägsta tillväxten i hela EU och vår återhämtning tros ta mycket längre tid. Nu sänker förvisso Riksbanken räntan men läget för Sverige är kasst och kommer bara bli sämre.

Hade det varit val i dag hade Elisabeth Svantesson som tack för sin insats fått lämna Regeringskansliet tillsammans med alla andra ministrar från M, L och KD.

Företagen höjde priserna

Att förhålla sig passiv när människor går igenom en historisk kris krossar sittande regeringar. Det är bara att titta på hur det gick för Kamala Harris i förra veckan. Och hon är ändå vice president i en regering som sjösatt ett av de mest omfattande investeringsprogrammen i sysselsättning och välfärd som vi sett på den här sidan millennieskiftet.

Men det dög ändå inte för amerikaner som sköljts bort av inflationsvågen.

När den tyska ekonomen Isabella Weber år 2021 ifrågasatte om den stigande inflationen under covidpandemin verkligen kunde hanteras med höjda räntor, blev hon utskrattad.

När hon dessutom argumenterade för att stora företag använde pandemin och transportkedjornas sammanbrott som ursäkt för att höja priserna omotiverat mycket blev hon idiotförklarad.

I dag har verkligheten gett henne rätt. Med inflationschocken som följde på Rysslands attack på Ukraina blev det uppenbart att näringslivets favoritgrej var smygflation (omotiverade prishöjningar) och krympflation (mindre förpackningar till samma pris).

Beredskap i ekonomin

Som ett exempel: När priserna på fossilt bränsle steg som mest 2022 så kunde den rikaste procenten plocka mer än hälften av vinsterna som gjordes i olje- och gasbranschen. Det lönar sig att äga företag och jättemycket aktier. De sämre bemedlade fick tugga i sig de högre priserna och våra samhällen fick se ojämlikheten växa.

Weber har påmint om att inflation sällan handlar om allmän överhettning i ekonomin utan ofta om flaskhalsar i särskilda sektorer, främst energi. Men det hanteras ofta med höjda räntor och nedskärningar. Och det tycker alltså den svenska finansministern är kanon.

När LO och Vänsterpartiet föreslog förändrade prissättningsmodeller för elen och åtgärder mot överpriserna på livsmedel blev Svantesson rasande. Tanken att politiken på systemnivå skulle kunna fördela bördorna av en ekonomisk chock på ett mer rättvist och rationellt sätt var oerhört anstötlig för henne.

Efter det amerikanska valet har Isabelle Weber påmint om att det fanns en tid när politiker trodde att det var viktigt att ha beredskap i ekonomin för att hantera prissvängningar. Och det är dit vi måste tillbaka.

Nästa kris kommer

Själv förespråkar hon användningen av statliga strategiska buffertlager för viktiga råvaror – som köper upp resurser när priserna är låga och säljer när priserna stiger.

På så sätt kan extrema prisökningar dämpas under kriser och det lindrar inflationsdrivande effekter. Utöver detta föreslår Weber lagar mot ockerpriser och skatter på oförutsedda vinster för att motverka att företag profiterar på samhällsnödvändiga varor i kristider.

”Utan en katastrofberedskap i ekonomin står både människors levebröd och valresultaten på spel när nästa kris kommer”, skriver Weber i en kolumn i New York Times.

För det kommer att komma en ny kris.

Men det där oroar förstås inte Elisabeth Svantesson. Hon har vunnit och nu har hon har fullt upp med Tiktok och liberal bananfobi.