Ur ett rent marknadsmässigt perspektiv är Northvolts besked var ungefär vad man kunde förvänta sig.

Låg produktion plus vikande marknad plus stora utgifter plus ovilja från investerare att skjuta till nytt kapital är lika med massiva personalneddragningar och bromsade expansionsplaner.

Men Northvolt är nu inte bara en angelägenhet för marknaden. Skellefteås samtid och framtid är tätt sammanvävd med företaget. Tack vare Northvolt har människor sökt sig till den västerbottniska staden med hopp om ett bättre liv. I spåren av Northvolt byggs bostäder, satsas det på kultur och infrastruktur.

Att det tills alldeles nyligen var så att svenska kommuner slogs om att få välkomna Northvolt är på så sätt helt begripligt.

Varför? Företaget är – eller har varit – en symbol för Sveriges ambitioner att leda klimatomställningen i Europa och samtidigt skapa nya jobb.

Så vad händer nu?

Arbetsplatsolyckorna en skam

Först och främst måste vi ha det klart för oss att krisen i Northvolt inte är problemet de önskat lösa utan hur de gjort det.

De högtflygande expansionsplaner och den aggressiv tillväxtstrategi har inte klarat mötet med verkligheten. Att satsa på flera fabriker samtidigt utan att först säkerställa stabil produktion i Skellefteå har inte imponerat. Det har inte heller avslöjanden om arbetsmiljön eller de återkommande rapporterna om arbetsplatsolyckor heller.

När fokus hamnar på att jaga nya finansieringsrundor och snabba tillväxtmål hamnar säkerhet och skydd för löntagarna lätt i skymundan.

Sådan är kapitalismen, så att säga.

Europa halkar efter

Det där ändrar hur som helst inte på verkligheten som den ser ut. Det är ingen hemlighet att Europa har halkat efter både USA och Asien när det gäller den gröna industrins tillväxt.

Amerikanska och asiatiska tillverkare av litiumjonbatterier har inte sällan fått enorma statliga subventioner för att kunna växla upp produktionen – och regeringarna säkrar glatt upp sina strategiska investeringar.

För bara tre dagar sedan meddelade exempelvis den amerikanska regeringen att man delar ut 3 miljarder dollar till 25 projekt i inhemsk batteritillverkningsindustri.

Europeiska aktörer har fått tävla mot dopade spelare och svenska statens stöd till Northvolt har varit mycket blygsamt i jämförelse – 1 procent av det investerade kapitalet kommer från staten.

Och de utställda gröna kreditgarantierna har ännu inte nyttjats. I dag kanske Finansdepartementet jublar över en klok och balanserad hållning men staten borde tvärtom ha gjort mer för Northvolt.

Mer statligt stöd hade kunnat skapa en större ekonomisk buffert för företaget och det hade i sin tur kunnat tillåta Northvolt att växa i en mer rimlig takt.

Det är dessutom uppenbart att den svenska och europeiska industrins överlevnad i den gröna omställningen kräver en ny politisk strategi. Det räcker inte längre med fina presentationer och visioner om ett hållbart Europa. Det krävs handling.

Gör oss fria från Kina

– Vi måste ställa om det här samhället och vi måste göra det snabbt. Vi ser det bland våra kunder och kunders kunder att det är det de vill, men de behöver ha lösningar som är konkurrenskraftiga.

Så säger AB Volvos vd Martin Lundstedt i en intervju med Svenska Dagbladet. När han talar om att politiken har ett uppdrag i att göra gröna val lönsamma sätter han fingret på en central problematik:

Om vi inte kan skapa förutsättningar där den gröna tekniken är konkurrenskraftig och attraktiv så kommer människor och företag att tveka inför omställningen.

Staten kan avgöra om det finns en marknad för hållbara val, helt enkelt. Det gör inte staten i dag.

Om Northvolt går i konkurs skulle det skicka chockvågor genom hela den svenska industrin och hota trovärdigheten i andra gröna initiativ. För det är inte bara Northvolt som står på spel – Sveriges förmåga att konkurrera globalt i framtidens ekonomi hänger på framgångar för den här typen av projekt.

Att sådana projekt dessutom möjliggör för Europa och Sverige att frigöra sig från sitt beroende av asiatiska batteriproducenter, främst kinesiska, är en strategisk nödvändighet.

Därför är det viktigt att staten och andra intressenter visar sitt stöd genom att signalera att man tror på den gröna industrin och dess betydelse för landet.

För om vi inte satsar på företag som Northvolt – vad är alternativet?

Ska USA och Kina dominera?

Ska exportindustrins omställning aldrig backas av det gemensamma? Ska statens inbladning i de nya jobben bara handla om att pressa ner lönerna på restauranger, i kaféer, i rut-företag och i andra serviceyrken? Eller skapas framtidens jobb bara på serverhallar som sysselsätter få och erbjuder liten långsiktig tillväxt?

Ska vi bara låta kinesiska och amerikanska konkurrenter dominera batteriindustrin?

Nej.

Trots allt som är risigt med Northvolt och företagets ledning är det dags att vi lyfter blicken och ser krisen som en del i större kampe för att säkra Sveriges framtid i den gröna ekonomin.