I måndags meddelade batteritillverkaren Northvolt att de varslar personal och lägger framtidsplaner i malpåse. Enligt Dagens Industri beror det på att företagets pengar sinar och att elbilsförsäljningen viker i Europa.

Det är alltså inte primärt orsakat av svenska förhållanden.

Symptomatiskt är dock den lavin av skadeglädje som högerekonomer och regeringspartierna producerar.

Vad var det vi sa, allt går åt skogen, ekar i media som regeringens primära reaktion. När partiledare som ropat sig hesa om sänkt pris ”vid pump” nu sitter i Sveriges ledning är det visserligen naturligt.

Sveriges regering har anammat bilden av elbilar som något vänsterflum. Och vad värre är, den svenska regeringen är nu i färd med att vända hela den gröna omställningen ryggen.

Det är ett hot mot framtida svenska industrijobb.

Nyliberalismen blommade upp

Vad man måste ha klart för sig i debatten om det krisande Northvolt är att den här striden inte är ny, bara en ny yttring av den gamla striden om hur mycket staten egentligen ska gå in med i ny teknologi.

Och hur mycket ska den så kallade ”marknaden” klara på egen hand.

Under tillväxtåren efter andra världskriget var statliga investeringar en nödvändighet i hela västvärlden.

Sverige låg i framkant. Industrinationen Sverige skapades.

Så småningom började arbetsgivarorganisationer i västländerna reagera. De fick hjälp av politiska partier på högerkanten.

De började tala om ”de ineffektiva statliga investeringarna.” Nu när infrastruktur och välfärd var utbyggda borde i stället marknaden själv vidareutveckla ekonomin och göra den mer effektiv, hette det.

Nyliberalismen blommade upp och först nu blev frågan en ren vänster-höger-fråga. Högern ville ha mer marknad och mindre stat – men framför allt ville de ta en större del av vinsterna.

Inga privata investeringar utan statliga

Under högerns propaganda sjönk nu statliga investeringar i hela västvärlden.

Men efter en tid sjönk även de privata investeringarna.

I stället såg vi skaran av multimiljardärer öka. Allt större summor drogs undan ekonomin in i de superrikas värld.

Nyliberalismen hade lyckats. Vinsterna av de statliga investeringarna hade förflyttats till det privata näringslivet!

Men arbetstillfällen lämnades därhän.

Till LO-kongressen 2016 skrev LO:s tidigare chefekonom P-O Edin den mycket läsvärda rapporten ”Totalrenovering av Sverige”.

Där förespråkar han att mycket kraftiga statliga investeringar återigen måste till för att motverka ”marknadens” minskande investeringslust.

Men uppmaningen kom i fel tid.

Svenskt Näringslivs attacker hade lyckats. Okvädingsord som ”den ofantliga sektorn” om vårt välfärdssystem hade blivit legio.

Och allt tal om ”statlig dopning”, som vi nu hör nedsättande om statligt stöd till Northvolt och grön omställning, är en del av denna marknadshyllande retorik.

Sänkt bensinpris kostar jobb

Många, bland annat professor Björn Sandén, professor i innovation och hållbarhet vid Chalmers slår dock fast att alla nya satsningar har behövt och behöver statligt stöd.

Grön energi, grönt stål och grön industrialisering är exempel på områden där Sverige i dag ligger i framkant.

Men medan arbetslösheten stiger och andra länder går vidare med den gröna omställningen står Åkesson, Pehrson, Busch och Kristersson fortfarande kvar och vrålar ”pris vid pump!!!” vid en övergiven mack i Midsommarkransen*.

Regeringen har ett val. Att vara med och vidareutveckla grön svensk industri och skapa svenska arbetstillfällen. Eller skänka bort utvecklingen till Kina och andra länder där ledningen har större kunskap om vikten av statligt stöd.

Det blir alltmer uppenbart att en regering som enbart fokuserar på sänkta skatter och lågt bensinpris driver svensk ekonomi och svenska arbetstillfällen i botten.

* På Tegelbruksvägen 22 i Midsommarkransen söder om Stockholm öppnades 1916 den första automatiska bensinstationen i Sverige, en pump med en slang ut till bilen där den stora innovationen var en patenterad flödesmätare som visade hur mycket man tankade. Bensinmätaren fick namnet MACK efter den första bokstaven i de fyra företagsägarnas efternamn (Matthiasson, Andersson, Collin och Key). Företaget ombildades i omgångar och såldes på 1960-talet. Ordet ”mack” för bensinstation lever dock kvar.